Aftonbladet – 13 februari 1865, sida 2

till densamma oaktadt den, i anseende till pågående tryckning deraf för riksgäldskontorets räkning, icke varit för någon annan åtkomlig. Fullmäktiges förklaring justerades först torsdagen den 26 Januari. Följande dag stod början deraf att läsa i Dagligt Allehanda och lördagen den 28, således så snart det var oss möjligt, börjades införandet i Aftonbladet. Meddelandet afslöts i Aftonbladet den 11 Febr. och hade således medtagit två veckor. Allehanda började meddelandet den 27 Januari och slöt den 1 Februari. Det hade således upptagit äfven der närmare en vecka, oaktadt tidningen deraf gaf nog ansenliga proporItioner hvarje gång. Men härvid är att I märka, att Allehanda haft artikeln uppsatt långt på förhand, hvilket naturligtvis för AlIehanda betydligt underlättat meddelandet. Redan den 20 Januari, eller närmare en vecka innan dokumentet var justeradt, hade en del deraf råkat förirra sig in i Allehandas spalter midt ibland rättegångsoch polissaker, förrådande helt oförvarandes mellan .) Allehanda och någon af riksgäldskontorets Jembetsmän, eller möjligen någon af fullmäktige sjelfva (man har gissat på förklaringens författare, hr riksarkivarien Nordström) en konnivens, hvilken bestämdt är mera intim än den är tillständig. Då den vederbörande, som utlemnat dokumentet till Allehanda, tilltrott sig att göra detta innan det blef justeradt, är det mycket möjligt att detta skett redan i Decemb:r månad (förklaringen är daterad den 24 Dec.) och kanske ändå tidigare. Allehanda I tyckes således icke kunnun ha så storanledning att yfvas öfver att det hunnit afsluta meddelandet några dagar tidigare än Aftonbladet, då det haft så god tid att bereda sig derpå och att träffa sina anordningar derefter. Det sätt, på hvilket fullmäktige sjelfve behandlat denna sak, antyder föröfrigt icke att de ansett det på något sätt brådskande latt deras förklaring skulle komma till allmänhetens kännedom. Oaktadt revisorernas arbete afslöts den 115 Oktober och fullmäktiges förklaring är I daterad den 24 Dec., justerades den, såsom vi redan nämnt, ej förr än den 26 I Jan. och ännu i denna stund ha fullmäktige ej fullgjort instruktiortens föreskrift, att ofördröjligen låta med allmänna tidningarne tryckt utdela revisionsberättelsen, jemte de upplysningar, som af deruti anmärkte förhällanden möjligtvis kunnat påkallas.? När nu revisorerna åtskildes den 15 Oktober tyckes berättelsen väl kunnat tryckas på en månads tid, äfven om den innehåller 15 d 20 tryckta ark, enär de boktryckare, som Jåtaga sig detta arbete, vanligen förpliota Isig att lemna minst 6 ark i veckan, och om fullmäktige varit så angelägna att skyndIsamt få ut sitt svar, hade väl hela detta arbete åtminstone uti slutet af November i sin helhet kunnat vara för allmänheten tillgängligt. Då detta ännu, ett tredjedels år efter det berättelsen afgafs, icke är fallet, vore man snarare frestad att tro, det fullmäktige icke ogerna se att saken må falla i glömska. Allehanda söker för öfrigt blanda bort korten äfven derigenom, att det börjar orda om priset på det sista lånet. Derom är dock här icke fråga, ty revisorerna börja kina anmärkningar med det förklarande, att lJom ock lånet var dyrare än de bäda föregående, ansågo revisorerna, att denna omständighet i och för sig icke utgjorde anIledning till klander, enär tiden för lånets negocierande ovedersägligen varit särdeles ogynnsam?. Det var endast vid betraktande derjemte af det sätt, hvarpå fullmäktige tillhandagått, som hos revisorerna stadgat sig den öfvertygelse, att fullmäktige ingalunda Jådagalagt all den sakkännedom och omtänksamhet, som rikets ständer kunnat förvänta af en delegation, hvilken, utan att vara bunden af några utaf rikets ständer på förhand gifna inskränkande föreskrifter, fått förtroendet att besörja ifrågavarande upplåning, på det sätt de funne vara lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de för staten mest fördelaktiga vilkar?. Allehanda vill tillräkna fullmäktige, eller förmodligen egentligen deras ombud, såsom en förtjenst, att det af dem afslutade lånet varit förmånligare än det tillfälliga lån, som nu upptagits genom bemedling af kreditaktiebolaget i Göteborg. Men Allehanda glömmer nämna att detta sista lån varit obehöfligt, om den förra låneaffären varit så skött, att staten erhållit de påräknade medlen. Att ett tillfälligt lån blir dyrare än ett på lång tid beror redan på dess egenskap af tillfälligt, och det är dessutom en känd sak, att den låntagare, som befinner sig i knipa, som blifvit mankerad på annat håll, alltid får underkasta sig sämre vilkor än under andra förhållanden. Det vore sannerligen förriksgäldsfullmäktige fördelaktigast alt det talades så litet som möjligt om de uppoffringar som staten nu mås.e vidkännas utöfver hvad som beräknades vid . det stora lånets afslutande; ty dessa uppoffringar utgöra ingenting annat än et plus i deras syndaregister och i det ansvar som drabbar dem. Dessa uppoffringar äro endast de naturliga följderna deraf att de ställt så till att det stora lånet knappast l. kunde annat än misslyckas. Det blir emel-. lertid tids nog att diskutera denna fråga och hvad dermed sammanhänger, då enl. gång i tiden revisionsberättelse och förkla-. ring i tryck utkomma, åtföljda af de bilagor som äro af vigt att hafva tillhands vid sakens bedömande. nn Uti den till K. M:ts pröfning hemställda frågan angående revision af det gällande föreningsfördraget emellan Sverge och Norge, har K. M:t, uti sammansatt svenskt och