röres af passionernas bedröfliga stormar eller le yttre omhvälfningarnes vindkast. Å anIra sidan funne man der förenade ej blott indliga hjelpmedel, utan äfven alla lifvets beqvämligheter, ja, ända till den eleganta verldens förfining och ärbara nöjen. Om let vore annorluuda, hur skulle väl då så nånga unga flickor, härstammande från Neavels ädlaste slägter och utrustade med vackra nemgitfter, velat ingå i dem? Slutligen skulle min vistelse i klostret ej förlängas öfver två månader, efter hvilkas förlopp jag, i fall ag önskade, kunde återtå min frihet och bruka den som jag behazade. Hon hade ämnat föra mig till klostret samma dag; men inflammationen i mina ögon var så stark, att hon, ehuru mot sin vilja. måste afstå derifrån. Följande dag, då min mor såg att man förgäfves skulle vänta på upphörandet af min gråt, befallde hon mig aga mig i ordning för besöket. Jag steg ur åkdonet vid klostrets port, med hjertat uppfyldt af sorg, och jag gick suckande uppför första trappan som leder ill den andra, kallad ?den afskilda?. Etf(er att ha öppnat porten, ringde portvakterskan i en klocka för att underrätta klosterpersonalen, att offret inträdde. Min tant abedissan befann sig der och var den första, som kom och helsade mig. Helt glad slöt hon mig i famnen och hvi skade mig i orat med en något befallande, ehuru vänlig ton: Tacka vära systrar för den gunst, de bevisat dig, i det de upptasit dig som deras medsyster?. Abbedissans rd och utseende, hvilka erinrade mig om min fars vördnadsvärda åsyn och röst, grepo mig så djupt, att jag trodde mig skola nedialla afdänvad. Emellertid hade nunnorna skyndat dit i massa för att beskåda mig; hvar och en ökte höja sig för att se öfver axeln på på sina systrar, och några uppstego ull och ned på stolar. De gjorde med låg röst sina anmärkningar rörande min person. Den ena fann mig vacker, den andra ful, den na ansäg mig sympatetisk, den andra anti patetisk, läraktig eler gensträfvig. Jag kände mig qvältvas; jag skulle :öredragi att dö framför att af egen vilja inträda på ett ställe, der jag redan från första siunten fann en sådan brist på vanligt vett. Hvad beträffar de tacksägelser, abbedissan af mig begärde, var det min mor som åtog sig att framföra dem, i det hon särskildt tillade, att min fars nyss inträffade löd och skilsmessan från min familj, voro te enda orsakerna till min sorgbundenhet. flennes tal, som icke var långt, men späckadt af talrika artigheter, sagda i mit: amn, afbröts genom ankomsten af min anira taster, kallad Luciezia, hvilken till öljd a sin sjuklighet nödgades stödja sig på två verldsliga systrar. Som Josetinas gittermål var utsatt till den 2 Januari 1840, beslöto abbedissan och min mor, att jag skulle inträda i klostret två aasar efter dess fi ande. Återkommen hem, afslog jag all slags föda, som man erbjöd mig, och upphörde ej ända tills den olycksbringande dagen att utgjuta heta tårar. Hvilka ädelmodiga ansträngningar gjorde ej min fäderneslägt för att utverka af min mor, att hon måtte afstå från sitt beslut. Hon svarade, att hennes åtgärd att för två månader insätta mig i ett kloster af adliga jungfrur, visst icke var detsamma som att uppoffra mig. Och som jag sedan fick tilltälle att inhemta, var det i sjelfva verket hennes afsigt att åter taga mig hem till sig. Prinsessan af Forino erbjöd sig att mottaga mig under dessa två mänader, och hennes söner, mina syskonbarn, uppgjorde ett förlag ått bortgifta mig med hertigen af .., på långt håll vår slägting, och enkling vid denna tid. Men min mor förklarade sin önskan vara, att det ej vidare blefve fråga om giftermål före hennes återkomst från Calabritn. Det var ej blott nära slägtingar, utan äf ven vänner, som vid detta tilltälle gälvo mig bevis på välvilja och medlidande. General Salluzzi, en sällsynt menniskovän och vapenbroder till min far, försäkrade mig av hvilket beslut jag än fattade för min framtid, skulle han alltid täålla en summa at wsen dukater i beredskap ät mig. På aftonen den 2 Januari egde Josefinas giftermål rum; jag bivistade det grätande. — Frän den stunden äro tårarne oskiljaktiga från mitt lifs drama. — Min syster säg sig förenad med den man, hon älskade, och jag olyckliga var för alltid skild från Domenico och alla andra före nål för min till gifvenhet. Mina tårar, en med öden käm. pandes sista suckar, störde ceremonieus glädje... Ett sorgligt förebud vid en bröl lopsqväll! (Forts.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Till beredande af nödig rättelse uti ett i går dagens Aftonblad under rubriken Protektionisternas kalkyler? förekommande yttrande, at denfabrikanterna ega lånerätt i manufaktur.