Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 2

TATARNES SON. Ur svenska folklifvet förf. till åror Tell. Det var då väl en olycka också att behöfva stå så nära?, sade Carl-Johan till Margreta -— fick inte jag en sådan hagelskur af hyskor öfver mig, att har slikt en sådan betydelse, som en hyska i almanachan, så blir väl detta min olycksdag. 0 Tig, för all del!? hviskade Margreta. Det är illa nog, utan att en behöfver att tala om det. Jag skäms för de herrskapsungdomarne och många andra, så att jag vet mig inte råd till. — Att behöfva skyldra för att ha varit med om den utstyrseln är detsamma, som att sjelfva bli räknade till åkerspöken allihop. Och hade jag bara mte tiggt och bedt henne förut att hon skulle ha schalen på, ifall en olycka ville hända. — Jag kan riktigt bli varm af förargelse, fast jag under hela tjensten har skallrat tänder af köld.? Hon ville emellertid icke låta märka detta misstag för bruden, stackars olyckliga, som det kunde vara synd om nog ändå, utan ick ut i brudstugan, der afoch påtackingen af Katrina-Sofia ånyo pågick, och sade helt blidt och uppmuntrande Ja, gråt inte du för detta, Katrina-Sofia! det kunde väl för dig kännas litet vanskeligt, men för andra märktes eller hördes det på långt när inte, som i dina öron, det kan du vara säker på. Finns det någonting att lägga ut på lifvet, så kunde ni då väl i en knapp vädning sprätta upp sidsömmarne och sy ihop det? Nej, inte för tecken! Jag 2) Se A. B. n:r 1-6. 812, 14—17, 19-022. 2, 26, 27, 29, 31—34. ) De dagar, som utmärkas i almanachan med tecknet för månens uppstigande, liknande en hyska, anses af allmogen såsom olycksdagar. .