Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 2

hvilka tycktes ha fattat sitt uppdrag, såsom bestående deri, att sköta hvud dem ålåg så bråkigt och förvirrande som de förmådde. Margreta hade sin plats, med två eller tre personers mellanrum från bruden, vid midten at långsidan, och midt emot henne i hästskon, just i krökningen der det var så lätt att tala, sutto några unga herremän samt Carl-Johan och nägra andra af de yngre dannemännen, sida vid sida med brudpigorna. Dessa voro alla brudens syskonbarn och alla klädda i hvita underkjolar med nysydda lif, och ingen af dem beltriad från den itörfärliga trängseln i gästabudskläderna, hvarmed bruden sjelf ansett sig böra späkas. Men alla hade de dock fasta och dertill mera passande häktor, än bruden, och derföre skedde med dem ingen olycka. Brudsvennerna gingo omkring bordet med bränvinsflaskor, siltverbägare och ett litet silfverskrin med småhackaat socker uti, och bjödo gästerna supa mellan rätterna. Alla anrättningarue skola ej här meddelas; ty fröken? var ej här tillstädes. Det kan vara nog sagdt, att det var mindre kalaslikt än iriksdagsmans, det stora gästabudet, och just ej mera välsmakande, än i det lilla, der de hade kött och kålrötter och grynvälling till qvällen. Men vägen hade varit lång, vintren var sträng, stugan kall och maten rykande varm, och detta gjorde att anrättningarne smakade de församlade, åtminstone de som ej voro för mycket bortskämda, så dråpligt som trots någonstädes mellan skäl och vägg. Det blef till slut en så allmän uppvärmning och upplifning, att äfven bruden, efter flera timmars sittande vid bordet, icke steg upp i den bleka, osälla domning, hvari hon först tycktes benägen att hänsjunka, utan med modigare sinne. vaknare ögon, litet rakare lockar och hfligare tärg. Också då brudgummen tog henne litet i sidan, för att följa henne in i den stora stugan midtöfver lörstun, så såg hon ganska beläten ut. Det var full skymning i den stora, to