Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 2

le, men lyckligtvis har ingen menniska, såvidt jag kunnat erfara, lidit någon anmärkningsvärd skada, ehuru flera passagerare medföljde tåget. Brottet på hjulringen var friskt och vac-: ert. Anledningen till olyckan kan jag ej till skrifva annat än kölden och tåghastigheten, vilka göra jernet sprödt som glas. I dag transporteras passagerarne med båle uppoch nedgående tägen sålunda, att de få gå till fots förbi det stjelpta tåget och vi hafva lokomotiv och vagnar, på båda sidor, som föra dem vidare. I morgon hoppas jag dock banan skall vara klar, så att tågen kunna obehindradt passera.? Om samma olyckshändelse innehåller Dagligt Ailehanda för i går afton följande detaljer, som blifvit tidningen meddelade af en bland passagerarne med tåge Uppgående snälltåget från Göteborg i går morse bestod aflokomotiv, bagagevagn, postvagn, tvenne passagerarevaguar samt siet en bromsbagagevagn. Mellan Foglavik och Sörby sprang en hjulring på främsta bagagevagnen. Lokomotivetlösrycktes, främsta bagagevagnen, som till all lycka saknade konduktör, blef spetsad på jernvägsstaketet, postvagnen kastades omkring 20 al. nar in i en stenig backe, bevuxen med träd och buskar, närmaste passagerarevagn kastades ifrån banan, men lyckligtvis utan att omvältas, samt blef stående med upprifven pafvel öfver jernvägsdiket. Sista passagerarevagnen rycktes äfven från banan samt stannade med sönderslaget hörn och främre julen i diket. Berätteren häraf, som var med på tåget, vet ej hur det gick med sista Dagagevagnen, emedan han jemte sina reskamrater 1 kupån af den våldsammn. stöten för en lång stund ble liggande sanslös, men då han åter vaknade upp, syntes bromsagagevagnen på afstånd eusam af hela tåt qvarstäende på banan. I postvagnen befunno sig föreståndaren F. O. Wallander och postexpeditören S. U. Frodlund samt en postiljon. Vagnen var aldelad i tvenne rum, hvaraf det närmast okomotivet användes att förvara brefpäsar och väskor samt det bakre, försedt med kamin, användes till expeditionsrum, Såsom nyss är nämndt, kastades hela postvagnen på en stenig skogsbacke, men till all lycka emot några miudre björkar, som upptogo den värsta stöten och indrade vagnen från att helt och hället krossas. Af det främre rummet i vagnen sönderslogs hörnet samt en del af sidan, men lyc ligtvis förlorades inga, hvarken väskor eller brefpåsar. I bakre rummet blefvo endast fönstren krossade, men som denna del af vagnen slängdes längre utåt backen, utkastades genom fönstret en större blecklåda, innehållande protokoller m. m. hvarjemte följade en mängd lösa bref, hvilka för öfrigt funnos strödda rundt omkring vagnen. Tjenstemännen förlorade naturligtvis besinningen af den våldsamma siöten, men när de slutligen vaknade, voro de höljda af aska och stybb från kaminen, som de hade rätt öfver sig, ful! af brinnande stenkol. Lyckligtvis var ingen betydligare skadad, utan hafva med endast en mängd kontusioner undsluppit den ögonskenligaste lifsfara. Tvenne rekommenderade bretpaketer, begge ifrån Wenersborg, det ena adresseradt till Mota!a, det andra till Eskilstuna, kunde icke tillrättafås. De äro förmodligen begrafna i snön. ——L