Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 2

2 TATARNES SON). Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. Jag unnar dig det godt4, sade hon, i det hon satte sig vid spisen och såg in i elden. Ja, jag ville riktigt få se dig som ärdsbrukare en dag, i stället för att se dig Dehöfva slita såsom här. Du slet väl inte mindre då; men litet lättare går det väl i allt fall att taga ett spadtag i egen jord. Åh, här eller i egen jord, det gör mig just detsamma! — Jag menar att jag ändå, när jag satte fötterna på egen jord och under eget bord, skulle känna mig liksom litet främling, åtminstone mer än här, der jag nu är så vand till. Men se, för att kunna bereda både gubben och sig sjelf en lättare ålderdom, så kan det väl bära till utt 18 ställer mig så, om nu riksdagsman är så hederlig och står till. — Se, far har nu så länge hållits med det, hon.? Ja, gubben vill allt bra gerna att du skulle gifta dig, Erik. ?Men så får han då den viljan visst inte fram i sin tid?, sade Erik och såg i taket. ?Det är inte alla som det så skulle gå.? ?Men verlden är af qvinnor full, säger ju Hulte-Niklas, så inte är det derföre som du behöfver bli utan. Hvad menar du om den Abla?? Erik blef något förlägen. Hon, Abla?, sade han. ?Nej, kors! det haringen tänkt. Hon är väl både godvillig och frack, så i ett som annat. Men dräng är dräng; och t) Se Å. B. nr 1 6, 812, 14 AT. 19-22, 24, 26, 27, 29. 31—33