Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 2

och barnabarn. Det märktes vid mångse tillfällen att Margreta var sin fars ende dotter, ty sönerna fingo aldrig sådana extra begåfningar, utan dem emellan delades lika. I Öfre Prestsäter fingo de nu vara beredda på sitt tredje kalas, ty sed är, att de bröllopsgäster som ha sin väg förbi brudgummens föräldrahem, göra detta en ära med att taga in der på morgonen och sluta sig derifrån till det stora brudgumståget. Der bjudes vin och kaffe och äfven frukost för dem, som vilja, och afresan sker först ett par timmar efter samlingens början. På tjugondedags morgonen, morgone af den dagen då äldsta son i huset skulle stå brudgum, sattes såväli bröloppsgården, som i Öfre Prestsäter upp äreportar af granar öfver loghvalfven, förstugudörrar, grindstolpar och köksingångar. Ätven i Nedre Prestsäter hade Erik skaffat äreport till ingången, fast han ej var bjuden som gäst med på bröllopet. I egenskap af körsvenn ville han ej iränga sig med och derföre undslapp han ock detta. Margreta hade väl gjort åtskilliga antydningar till brodren Magnus, att det vore en heder för den trohjertade tjenaren att bli bjuden med. Men brodren Magnus stod redan med ena foten inne i sina nya slägtvanor, som ingalunda voro så gästfria eller så gemena, som Prest sätersvanorna. Med presten, som äfven hade sin väg förbi brudqvinnans hem, var redan ett stort följe, och sedan ökades samlingen efterhand ända app till en trettio slädar, som från Prestäter skulle aftåga. Klockan elfva stodo de granna brudriddarne i spetsen för skaran. Efter dem följde spelmännen, som skulle spela både vid aftåget från brudgumsgården och när de kommo upp på någon höjd eller närheten af någon ansenligare gård. Och