Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 2

det är likare gårdsbrukare, som stryker om kring kanterna der hon är.? ?Du menar Niklas; men det blir aldrig något af, — i allt fall tänker jag nu attta henna hit igen. Jag har mer tilltro nu, än för ett år tillbaka. 1 vår tar jag henne tillbaka. Tösen, som ligger der, är visst villig och bra, som folket här är mest; men hvad det ankommer att duga till någonting, så duger hon ackurat inte till annat än att sofva. Kors i jess namn! usch i-a-mej! är I uppe, matmora? sade gäspande den unga jäntan, som nu vaknade. Ah, be Gud misskunda mig! är kaffet kokt? så olycklig jag är!? Ge dig tillfr-ds!? sade Margreta. ?Stig nu inte upp på en handvändning, så skall du få kaffe till dig. Erik, om du ville riktigt slipsko märren! — Till kyrkan är hon väl temmeligen passlig som hon är; men till bröllopet i öfvermorgon på alla de småkärnen och i alla de svallbackarne, så får hon vara riktigt säker. Herlog skall ha henne sjelf, för Friberg får åka i den lilla färdsläden med honom och Carl-Johan kör mig i den gröna bredsläden. är alla göromål för dagen voro undanstökade, och pigan såg i kokgrytan, ty i dag var ingen mer eller mindre än Erik till kyrkan, så tog Margreta fram till påseende bröllops-stassen, hvaribland sin nya svarta paramattaklädning, för att fästa ett par blonderuddar på, ett par lackerade skor, en ny hvit bespetsad tyllslöja, samt den fina hvita ylleschalen, som hon fick af far på marknaden, med de mångfärgade granna silkesbårderna. Der var just en märkvärdighet till schal, som kostade aderton riksdaler och som var köpt enkom för denna tillstundande högtid och för att sedan kanske användas såsom brudpell öfver barn