Aftonbladet – 10 februari 1865, sida 1

nens benägna uppmärksamhet: Hr. Redaktör ! Då jag för någon tid sedan inhemtade att Dagligt Allehanda, som åtagit sig det lika mödosamma som odiösa uppdraget att föra protektionismens talan, alltjemt ifrigt bemödar sig att efter den Argusiska metoden deducera till komplett evidens?, huruledes den franska handelsoch sjöfarts-traktaten skall blifva rentaf förderflig för hela vår industri — så greps jag af en pinsam känsla, emedan jag, såsom representant vid sistförlidna riksdag, i likhet med alla som i frågan om handelstraktaten med Frankrike yttrade sig, varmt uttalade mig för densammas tillvägabringande, — en åsigt, som ätven hyllades af ständerna och inverkade å bevillningsutskotteta beräkning af tullintraderna. Min oro ökades än mera, då jag erfor, att Dagligt Allehanda, som i tullfrägan städse uppträder såsom protektionismens Pgsanningsvittne?, dristeligen bedyrade, utt hela vär industris framtid? beror på det nuvarande skyddssystemets bibehållande, hvaremot förlusten på detsammas undanrödjande samt på den franska handelstraktatens afslutande lågt taget? bör uppskattas till — femtio millioner rdr årligen. I anledning häraf ansåg jag mig pligtig att ännu en gång närmare öfvertänka den vigtiga frågan, emedan erfarenheten, under den tid jag varit riksdagsman, harlärt mig att våra industri-protektionister och deras redskap städse haft för sed att, då det gällt deras intressen, förvexla dem med och gerna ställa dem framföre landets allmänna intressen. Då erinrade jag mig först, ait Frankrike konsumerar ofantliga qvantiteter jernoch trävaror, eller just de artiklar, hvarpå Sverge eger rik tillgång och hvilka för producenterna utgöra i ordets sannaste bemärkelse Ykassa-artiklar? samt äfven äro af stor betydelse för vår skeppsfart, men att nettobehållningen på uttörseln af dessa artiklar till Frankrike minskas ganska betydligt genom de högre afgifter, som svenska, framför andra länders fartyg måste erlägga, då de lossa sina laster i franska hamnar. En nedsättning i dessa afgifter är således påtagligen fördelaktig och önskvärd. Men den kan icke på annat sätt tillvägabringas, än att äfven skälig tullnedsättning beviljas å de varor som från Frankrike hitföras — eller, med få ord sagdt, att reciprocitetsprincipen tillämpas. Våra protektionister hafva naturligtvis intet att invända mot nedsättningen i afgiften för svenska varor som till Frankrike införas, de önska att denna nedsättning må komma våra jernoch trävaru-exportörer och äfven vära skeppsredare till godo i så rikt mått som möjligt; men det är endast reciprocitetsprincipen som protektionisterna förkasta med hänsyn till deras industrigrenar, deri ställande sig på samma linie med de franska jernoch trävaru-producenterna, som för sin del äfven misstycka att icke derag rken nog skyddas mot den utländska konurrensen. Förhållandet är nemligen, ati i Frankrike, hkasom här, ett: protekuonistiskt parti är 1 verksamhet, ehuru i alideles motsatt riktning. Emellertid kam det vara skäl att tillse hvilka industrigrenar det egentligen är som vära protektionister mest omhulda, ock hvilka genom den oftanämnda traktatens afslutande förmenas skola drabbas af den till 50 miltoner rdr årbgen uppskattade förlusten. Först i ordningen uppställes då en artikel, som industriprotektionisterna synnerligen framhållit, men egentligen endast såsom ett lockbete för att dermed kunna draga en talrik klass af yrkesidkare öfver på sin sida. Denna art:kel är — bränvin, som uppgifves skola i alldeles orantliga qvantiteter hitföras från Frankrike. Men nu är verkliga förbällandet att det bränvin, som der ullverkas, icke är 1 Sverge säljbart med någon vinst. Priset å fransk sprit, äfven då frukt och tull afräknas. är b-tydligt högre, än åä samma vara här producerad, Någon särde: les stor import af denna vara är säledes icke atv befara till men för den svenska bränvinstillverkningenm — och detta förhållande kan icke heller saf protektionisterna förnekas. Kommer så i ordningen tre andra industrigrenar, hviska genom sina målsmäns oaflätliga ansträngningar städse blitvit väl till godoaedda — d. v. s. ?skyddade? vid upprättandet al alla vära tulliaxor. Det ärtör dessa industrigrenar, men isynnerhet för den relativt obetydligaste som Dagligt Allehanda Inu bedrifver agitatsonen mot den franska handelstraktaten, Dessa tre industigrenar äro: I Sidenfabrikationen , Sockerraffineringen och I . . 3 I klädesfabrikationen. I Vi skola rörande hvardera af dessa industrigrenar särskildt meddela några intressanta sifteruppgifter, och Dagligt Allehanda hör hålla oss räkning för, alt vi anlita samma källa — nemligen kommerskollegii och tullstyrelsens berättelser, gom nämnde j tidning begagnat för sina bearbetningar protektionistisk riktning. Beträftande nu först sidenfabrikernas antal, arbetspersonal och tillverkuingsvärde, samt I införselsvärde al råämnet för derna industrigren (färgadt och ofärgadt silke) — så anvifvas dessa förhållanden närmare af ne