Aftonbladet – 9 februari 1865, sida 3

Nordd. Allg. Zeit.: H. M. kejsaren af Österrike har behagat tillställa krigsoch marinministern, generallöjtnant v. Roon en egenhändig skrifvelse, hvari H. M. i nådiga ord uttalar sin tillfredsstä!lelse öfver hans medverkan under det sista fälttågets lyckliga operationer och tillägger, att det gjort hans hjerta godt, att de österrikiska trupperna på marschen genom hans trogne bundsförvandts stater blifvit behandlade med förekommande vänlighet öfverallt men isynnerhet i Berlin, äfvensom att armens officeråre och soldater mottagit dem på ett äkta kamratlikt och hjertligt sätt.? Wienpressen besvärar sig icke desto mindre öfver att Preussen ännu icke velat uttala sina planer om Slesvig och Holstein, och arbetar derjemte att ånyo väcka misstanke om att Bismarck genom en delning af Slesvig skall söka betrygga Pr ussen besittningen af Holstein och Sydslesvig. I ett bref från Berlin till hr Schmerlings organ Botsehafter heter det sålunda, att ?planen att åter afstå Nordslesvig sammanhänvi med vissa annexionsplaner?, och ?Neue ien.-Presse påstår till och med, att Bismarck föreslagit Österrike en sådan lösning; men dessa meddelanden motsägas bestämdt från andra håll. Så snart Slesvigs delning nämnes, blir i sammanhang dermed genast tal om vestmakternas inblandning, och ryktet har som bekant haft mycket att sköta dermed. Neue Preuss. Zeit. anmärker i anledning häraf: Det harnyligen blifvit berättadt, att utlandet, särdeles England och Frankrike, skulle ha blandat sig uti förhandlingarne om SlesvigHolstein; men dessa rykten sakna all grund. Frankrike har icke ett enda ögonblick uppgifvit sin tillbakadragna och mot Preussen vänliga ställning i frågan, och England har äfven alldeles afhållit sig från inverkan på dess lösning. Afven i de tyska mellanstaternas hållning har nyligen inträdt en lugnare och klarare uppfattning af de faktiska förhållandena. Man kan således hoppas, att den väntade öfverenskommelsen mellan Österrike och Preussen icke skall möta allvarsamt motstånd från någon sida.? Pays förklarar i en officiös atikel, att Frankrikes och Englands åsigter om slesvig-holsteinska frågan väl stämma öfverens, men att ingen öfverenskommelse dem emellan existerar att bestrida Preussens rätt att förvärfva hertigdömena, emedan derigenom kunde u; pstå curopeiska förvecklingar. Franska kabinettet vill icke frångå den tillbakadragna ställning, det en i längre tid intagit till denna frå a, som blifvit en källa till oroligheter inom Tyskland. I preussiska deputeradekammarens möte den 1 dennes framlade finansministern Bodelsehwing statsräkenskaperna för 1859, 60 och 61. Derpå riktade deputeraden Rönne en fråga till regeringen, huruvida den ämnade förelägga kammaren det pri-reglemente, som den på egen hand utfärdat den 20 Juni förlidet år. Härpå svarades nej, emedan reglementet icke tillhörde de i författningen nämnda angelägenheter som skola afgöras gemensamt med kamrarne. Föröfrigt väntas om få dagar en militärförordning, hvarjemte ett privat förslag om saltmonopolets afskaffande inkommit. ITALIEN. Från Milano skrifves den 29 Jan., om oroligheterna i Turin: ?Afven i går afton upprepades i Turin ör fjerde gången de larmande demonstraionerna. Denna gången flöt tyvärr medborgarblod. Mer än 5000 personer, hvaribland studenter och arbetare utgjorde fleralet, tågade försedda med fanor genom stadens förnämsta gator under larm och ho:elser samt gjorde slutligen halt framför stadshuset. Här skallade nu oupphörligt ropen: ?Viva Mazzini?. ?Viva Garibaldi!? Morte ai settembristi!? eamt emellanåt äfven: Rättvisa, bröd, arbete!? Man erinre sig härvid, att några dagar förut omkring 300 arbetare blifvit afskedade och nu ber lunno sig utan arbetsförtjenst. Det i stadshuset posterade borgargardet, utgörande 2 bataljoner, sändes emot den armande folkhopen, och då cenna ej åtlydde len tredje och sista legala uppmaningen att skingra sig, gjorde borgargardet slutligen oruk af sina vapen. Den farmande hopen vegagnade sig af uppbrutna gatstenar och snölpäkar. båda sidorna blefvo flera ersoner sårade. Af borgargardet blef -en fficer illa sårad och flera soldater lindrirare skadade genom stenkastning. Blott ned möda lyckades det borgargardet att kingra hopen och någorlunda återställa ugnet. En mängd personer häktades derrid. Man befarar ytterligare demonstratioer, emedan studenterna lära hafva föresatt ig att fordra sina häktade kamraters utemnande. Emeliertid hafva Minghetti och Peruzzi, hvilka sågo ett hotande oväder samla sig öfver deras hufvuden, skyndsamt emnat Turin. Spaventa, som varit Minghetis sekreterare, skall uppehålla sig gömd i Turin. Lamarmora skall hafva vidtagit de strängaste åtgärder till lugrets upprätthålande. RYSSLAND. En adelsförsamling i Moskwa har uppsatt en adress till kejsaren med begäran om en adelskonstitution. De tre förnämta talarne vid sammankomsten voro grefve )rlow-Dawydow (hvilken såsom andre öfverceremonimästare bekläder ett högt hof.mbete i Petersburg), hr von Golachvastow och hr von Besabrasow. Den förstnämnde tår i spetsen för en komitå, hvilken för flera nånader sedan grundlade en junkertidning i Petersburg. Denna tidning var för någon tid sedan nog djerf att fullständigt aftrycka sin chefs tal i Moskwa. Följden häraf blet, att :edaktören häktades och tryckeriet förseglades. I talet yttras bland annat, att kejsaren borde städse påminna sig, att äfven han tillhör den ryska adeln och blifvit veld Ne 11 nr