Aftonbladet – 9 februari 1865, sida 1

TATARNES SON). Ur svenska folkilitvet af förf. till Agnes Taall. TIONDE KAPITLET. Då Margareta vaknade på stöndagsmorgonen, dagen efter folkets julbml hos far, så var det efter en kort, orolig, tröttsam slummer, ehuru hon vaknade midt uppe i en den mest vederqvickande och vackra dröm. Det var sommariluft, daggstänkt gräs och fuktigt, ljusgrönt löf i den drömmen. — Det var just en söndagsqväll. Hon och någon annan sutto i ängen, just så som de suttit den dagen då han gick till skrift. Och ändå var det så olika, ty det var ingen, som förstulet såg på att de sutto till sammans der, att hon satte kransen på hans söndagsmössa och att han stod framför henne och leende slog henne med eit darrgräs för ögonen tills hon blinkade. Nej, det var som det skulle så vara; de hade rättighet dertill. Och ändå mera olikt verkligheten var det, då hon hastigt sprattt till, vaknade och såg den matta vinterdagerrn smyga in genom fönstret, så olik sommaardagern, som det grå stugegolfvet var olikk en grön äng och som — — — — — ; mern här bröt hon af tankegången och försöktede somna igen Det lyckades dock ej och fiförsöket ondast framkallade i stället en såddan lång, tröttsam kedja afsådana mindre boehagliga vakna drömmar, som hade sysselsattt henne, innan hon somnade på natten. 4) Se A. B. n:r 1 6. 8 12. 14—17,. 19-22. 24. 2, 27, 29, 31 och 32