Aftonbladet – 9 februari 1865, sida 1

tr blödsinnt i dag. Hon tyckte, att hon hade ett så tungt hjerta och att det var så vackert och tilltalande allt hvad Herlog företagit. -— Likväl var hon glad, då han gick ut ur stugan och hon slapp att se hans milda, svårmodiga ansigte. Hon var väl icke rätt frisk i dag, tänkte hon, för en sådan klenmodighet brukade hon visst icke ha för jemnt. Hon kastade sig ned på den hårda träbänken med hufvudet deremot och grät häftigt, liksom af föresats, liksom hade det varit ett visst mått, som skulle gråtas ut, hvarefter hon kunde bli folk igen. Som hon så låg hufvudstupa kom Erik in. Hvad för slag vill du så tidigt på morgon?? sade hon otåligt och reste sig ovilligt u . Pag ville nu baraste be om en liten drick kall-källevatten.? Hon gick vänligt bort och gaf honom det, blandadt med mjölk i en skål. Han såg på henne, när han tog skålen ur hennes hand, likväl utan att få se hennein i ögonen. Jag menar att matmora inte är riktigt frisk i dag?? sade han, sedan han druckit, helt. varsamt. Ah, det händer väl; jug känner det åtminstone så, jag med?, svarade hon. Var du hemma hos far din i natt, Erik ?? Ja: gubben bad helsa så många tack för att han var bedd i kalaset i går: men han var för tung i benen att vara med om det nu, menade han.? ?Det är ändå godt om tyngden håller sig i benen?, sade hon. Erik lät mössan dansa mellan fingrarne en stund, oviss. om han skulle tala eller ej. Slutligen tog ban mod till sig och sade: ?Ja, många ting äro tynure att draga på här i verlden, men de få drages ändå.?