Aftonbladet – 8 februari 1865, sida 3

J. W. Smitt den 3 Mars atgilma och den 10 Mars hos fullmäktige handlagda laneanbud. Vis serligen har hr Smitt uti sin derom ingifna och den 10 Mars föredragna skrift. hvilken är handimgarne bilagd, åberopat underhandlingar om länet, som med honom under den sednare tiden skulle hafva egt rum, och herrar revisorer halva icke försummat att återgifva detia åberopande: men fullmäktige måste här förklara, att de om sådana underbandlingar lika litet egde någor kännedom. som om hr Smitts benägenhet för lånet i allmänhet. förrän hans anbud inkom. Hu: ruvida han enskildt at någon bland fullmäxtge gifvit sina tankar i ämnet tillkänna, är cn sak, som, derest förhållandet äfven vore ant, dock ej kunnat leda till nägon följd. innan han upp trädde öppet. Då detta skedde, hade emellertid, såsom protokollet den 3 Mars, 1 gilver vid handen, en preliminär öfverenskommelse blifvit med hr Heinemann träflad rörande amorteringsticens reduktion till 54 år, hvaröfvet hans principalers definitiva svar till den 9 Mars skulle afktas, och som detta svar inom behörig tid anom, godkännande reduktionen, kunde hr Smitts anbud ej vidare komma under prölning I afseende å deta anbud anmärka dock herrar revisorer ytterligare, att de af hr Smitt uti skrift meddelade siffermppgifter hade bort föranleda fullmäktige att granska, huruvida hans an bud icke i verkligheten vore billigare, än det genom hr Heinemann gjorda. Atven detta har emellertid skett och utbedja sig tullmäktige nu att här 1å framlägga resultatet derat. Vilkoren voro: fast ötvertagande at en tredjedel till ett pris af 89, måhända 90 procent. att amorteras halfårsvis under 38!s år med en annuitet at ö!Ve procent af nominalsiffran, samt i afseende å ränteliqviderna enahanda vilkor. som vid de äldre jernvägsbyggnadslånen; och utvisar detta att, om rabatten utgjorde 11 procent. den verkliga halfårsräntan Skulle uppgå till 2711, eller ull 5.422 för två haltår. och att. om rabatten utgjorde 10 procent, verkliga haliårsräntan skulle uppgå till 2.665 procent, eller ull 5.336 procent ior två hallår : hviket, jemfördt med ofvan införda ofversigt af både de äldre och det nya envelska lånet, alltså lemnar till resultat, att det Smittska låneanbudet innefattade drygare vilkor än det genom hr Heinemann sednast gjorda och slutligen antagna låncanbud. Fullmäktige ötvergå nu till besvarande af revisorernas anmärkning derom. att en del af hvad hr ivh. Gripenstedt yttrade vid konferensen den 13 Febr.. i hvilken han i egensap af konungens ombud tog del, icke i protokollet intogs. Det har nyss ofvan blifvit sagdt, aut fullmäktige med denna konferens åsyftade att vmna åtskilliga upplysningar. iör att med större säkerhet kunna bedöma huruvida det var oundvikligt att, de förhandenvarande mycket ogynnsamma förhållandena oaktadt, så snart som ske kunde. atsluta lånet (protokollet den 28 Januari). I sammanhang dermed beslöts (protokollet den 4 Februari). att en iörslagsberäkning skulle uppgöras ötver riiksgäldskontorets inkomster och utgilter under fiörsta hälften at år 1864; varande denna ikming införd i protokoliet lör den 11 Februari, och) uppsattes derjemte under samman wvädet sistnänmnde dag de trågor och ämnen, som under sammankomsten med konungens ombud skulle utigöra föremål för öfveriäggmngen. Att på törhamd och skritdigen uppsätta dessa trägor, ansågs så mycket mer höra till god ordning, som onnlånget al öfverläggningen derigenom äfven begränsades. Sammankomsten törsiggick den 113 Februari, och de yuranden och svar, hr frihi Gripenstedt rörande nyssnämnda öfverläggninggssämnen Lehagade algitva. finna uti protokollett för samma dag intagna och ha sedermera ätwen blifvit till sin riktiga upplattning af hr tirih. godkända (protokollet den 7 Juli). Sedan de:sia öfverläggningsämnpen blifvit genomgångna, uppstod samtal rörande de då inkomna läncambuden och de i dem föreslagna vil kor, men då hvad derunder förekom icke hade något närmare samband med de egentliga öfverläggningsämniena, då dessutom diskussionsprotokoll hos fullnnäktige icke är öfligt, och hr frih. icke tillsagt, att han önskade öfvervara juste ringen, eller ffå i protokollet intaget hvad han. utom i de egentliga frågorna, yttrat, förklarades vid sammankomsten den 16 Mars protokollet. sedan det unclergätt erforderlig rättelse, vara justeradt. Att likväl det ej kunde vara fullmäkties mening, att vägra hr frih. att låta i protokollet införa allt hvad han önskade. bevisas deraf att, sedan de om denna hans önskan bli vit underrättade (se protokollet den 16 Juni). in tet hinder mötte att införa det tillägg af honom, som finnes intaget i protokollet för den 7 Juliz och torde gemom denna enkla framställning af törloppet älven få anses besvaradt det vllägg. herrar revisorer ansett sig böra ioga till ifrägavarande anmäirkning, medelst yttrandet: att uteslutandet af en del af hr frih. Gripenstedts yttrande får dessutom en ökad betydelse, då man finner att hvad som uteslutits är just sådant. som icke öfvexrensstämde med fullmäktiges åtgöranden. Etter denna anmärkning framställa herrar revisorer en ny sådan at ett alldeles eget slag och icke saknande sin särdeles anmärkningsvärda sida. De upptaga nemligen till bedömande den visserligen ganska vigtiga omständigheten. att jånet på engelska marknaden icke halt den framgång, som hade varit att önska. Med en just den tiden af engelska banken till9 proc. stegrad diskonto och (dermed sammanhängande stegring af diskonto på andra betydligare börsplatser, under ett krngsulllstand i Tyskland, hvars möjliga dimensioner viäl ingen den tiden med säkerhet kunde förutse, med ingenting mindre än fredliga tidningsartiklar från den skandinaviska haltöp, reproducerade öfver kontinenten genom dess oräkneliga tidmingar, med en konkurrans af fler: faldiga tll subskription i England af mäktiga stater framlagda eller på förhand annonserade lån i förening med vilkor, som åt spekulationen och börsspelet lemnade ett vida re utrymme, än det emissionspris, hvartill det svenska lanet kunde till subskription tramläggas -under sådana ofördelaktiga förhållanden borde det isanning ej kunna ötverraska de sakkunnige, act det svenska lånet — framträdande dessutom för första gängen och såsom en änuu i ringa mån känd främling på verldshandelsstadens stora mark: nad — icke åtminstone genast kunde tillvinna sig den uppmärksamhet, det i sjeltva verket väl förtjenat. Hrr revisorer se emellertid ej saken ur de. synpunkter; det är ej i dessa och dylika förhållanden de finna förklaringen på den mindre goda framgången; de tro sig deremot hafva funnit den hutvudsakligen — några tryckfel, eller mindre exakta uppgifter om folkmängd och ettt par andra förhåtlanden i Sverge, hvilka uppgiltter förekomma uti en subskriptionslistan åuoljamde läneprospektus, och tiga sig deraf anlednimg till en vidlyftig framställning af dessa fel, hviilken de afsluta med den anmärkning: att revisorerna icke finna besynnerligt, att efter sådana medslelanden spekulationerna på atslänet skulle blifva föga lifliga och ktligen derstädes misslyckas. Fullmäktige hafva hittills föreställt sig, att de icke hade att ansvara för annat än sina egna åtgärder; och som denna lånepruspektus icke blifvit af dem kollektivt, eller af någon individuelt bland dem, uppsatt, och de än mindre kunnat hafva någon befattning med korrekturet till samma prospektus, vill det synas, som skulle hrr revisorer härvid af allt för stort nit misstagit sig ora person, och tillräknat fullmäktige fell som fått sin tillkomst i London. Måhända hafva de, som der uppssatt nämnda prospektus, hait till hands n:r 240 af svenska Posttidningen år 1863, och vid sina wtdrag derifrån missförstått några der föresommaande sifferkombinationer. En åtgärd atf fullmäktige, bestående uti ettutbyte af riksgälldskontoret tillhörande obligationer till ett värde af 300.000 thaler preussisk kurant ka