Aftonbladet – 8 februari 1865, sida 1

TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tel. NIONDE KAPITLET. Dansen gick med lefvande fart,, fast det såg lifsfarligt ut. Margreta stod i dörren och såg på. En och annan frågade väl om hon ville följa med ut på tiljan; men det var så gifvet att hon ej skulle göra det, att ingen mycket stormade derpå. Det hade väl förr händt att hon gått ett hvarf i en vals med någon förmögnare ungersven; men det bade varit en stor utmärkelse som nu ingen ansåg sig berättigad till. Det var dessutom roligare att se på, tyckte hon, isynnerhet då herregårdsmamsellerna voro uppe. De svängde så ledigt och vackert, och liksom svätvande fram bland de andra. Men se, der kom brodren Magnus och hans käresta, och herre Gud, hvad de allt sågo bedröfliga ut! — De voro också de enda, som höllo uti med det gamla modet att hand i hand gå tre hvarf omkring salen, innan valsen började, och det gjorde att de togo sig än bedröfligare ut. Han hade också en sådan oförmåga atit hålla fast på henne, ty hvimmelkantig, somm hon var, dansade hon oupphörligt ifrån hconom, och alltid in på den blifvande svågerrn OCarl-Johans fötter. Du får hålla vara på tösen dinX, sade denne ti:l brodren, annars fårr I allt gå ned på logen och dansa öfver, för, nej Gu! får hon inte dansa på mina fötter längre. Från slägten vände Margreta ögat åt annat håll, och det var stort skäl i det, ty ) Se A. B. n:r 1-6, 8—12, 14—17. 19—22, 24, 28, 27, 29 och ÅH.