Aftonbladet – 8 februari 1865, sida 1

att hon blef flammande röd och han blek; och de dansade så vildt, tyckte Erik, att det nästan hvimlade i hans eget hufvud. — När de ändtligen slutade och hon nästan andlös sjönk ned på en bänk, såg det icke olikt ut, tyckte Erik, som om han dragit henne tätt intill sig; men det var kanske ej så, tänkte han vidare, ty det flög liksom svarta rosor för ögonen på honom. tcVälsignade Gunerus!4 sade Margreta, lägg inte armen der på fönsterkarmen bakom mig! Det ser så illa ut och der gentöfver sitter Erik. Du kan så gerna gå din väg, för nu få vi ändå inte dansa mer qväll. Men var det inte en bra dans? frågade han. tVar nu så snäll och gå!4 svarade hon i det hon drog sig undan honom, eller vänta: sitt du! Jag skall gå bort och bjuda upp Erik.? Och så gick hon till den gamle trotjenaren. cKäre Erik! med matmodren din må du väl dansa i qväll?t Nej, många tack, matmora! jag dansar aldrig, jag; slättes inte! Var det likt till? ÅL, prat! Du går allt med mig i en skotsk, om inte annat!? Nej, det bär sig slättes inte! Jag står mig så alldeles slätt i dansen.4 Hon stod likväl ännu framför honom och bad honom så vänligt. Och aldrig hade han förr kommit att tänka på att hon var riktigt vacker och täckelig, äfven för ett ammalt manfolk, att se på, men nu såg an det. Hon såg så blid ut och hon var så röd på kinden och så finurlig på allt sätt, så alt nog hade det riktigt kunnat vara en lust att dansa med henne. Men han hvarken kunde eller tordes, och derför blefvo alla böner fåfänga. g Lång besinningstid fick han ej heller, ty brodern Carl-Johan kom just nu fram, tog