Aftonbladet – 8 februari 1865, sida 1

När detJhade blifvit som hetast i stugan och glädjen och röken slogo som högst i tak, då var det som dagsarbetet också var slut deruppe på Höfdingen och då fick Gunerus tid att äfven infinna sig. När han kom in i stugan sutto alla qvinfolken packade tillsammans vid spisen och alla drängarne radtals i knäet på hvarandra nere vid dörren. Det var ett uppehåll i dansen, ty det väntades på att någon utklädd af sällskapet skulle komma in från drängstugan, der förklädningen skedde. Gunerus gick rakt in i kammarn, efter att hafva tagit Erik och ett par andra välklädda karlar i handen. Erik satt längst ned vid dörren, ty han kunde ej dansa och han var litet rädd, som han sade, att qvinfolken kunde tränga för hårdt på, såsom de ofta gjorde med dem, som voro svårast att få med. När nu de utklädda, som väntats, hade varit inne och gjort sina många konster, då började spelmannen stämma fiolen igen och draga ett par pröfvande stråkdrag, innan han för första gången för aftonen spelade upp en mycket omtyckt herrskapsvals, som förskref sig från grannriket. — Par efter par stego upp och gingo efter hvarandra stillsamt ett slag omkring golfvet, hvarefter karlarne helt nymodigt togo hvar sin tös med ena handen om lifvet och med den andra i handen och ytterligare vandrade ett slag. Först derefter slogo de begge armarne om hennes lif, såsom i polskan, och så valsades det af med mycket mer buller än nödigt kunde vara. När farten och hvimlet voro som lifligast och ingen mera tänkte på sig sjelf, då skyndade ett nytt par in i valsen, utan att så mycket bemärkas af någon annan, än Erik, som fortfarande satt inklämd i ett hörn med tre, fyra åolägoMar framför sig. Detta nya par dansade så länge, hvarf efter hvarf,