Aftonbladet – 7 februari 1865, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Ammoniac förträffligt eldsläckningsämpne. En apotekare i Nantes har nyligen af er slump upptäckt att ammoniac är ett ypperligt medel att släcka eld. Han hade i sin källare 70 litres benzin, och genom någon vårdslöshet med ett ljus hade eld fattat uti benzinen. Hjelp var nära till hands, och det ena ämbaret vatten efter det andra slogs ut i källaren, utan att göra någon verkan, då apotekaren sjelf fick tag i ett ämbar, som stod i en vrå, och tömde dess inne håll ned i källaren. Till hans förvåning qviältdes elden ögonblickligen. och vid närmare undersökning fann han att ämbaret, som hörde till hans laboratorium, innehöll en qvantitet flytande ammoniac. Resultatet kan lätt förklaras af vetenskapliga grunder, ty ammoniac, som består af 82 delar qväfve och 18 delar väte, dekomponeras lätt af hetta, och qväfvet, som sålunda frigöres midt i en eldsvåda, måste ofelbart släcka lågorna. En större qvantitet liqvid ammoniac, rikligt använd, är således den bästa eldsläckare man kan tänka sig — Man lade en i allmänhet omtyckt dramatisk författare i Paris till last, att ha skrifvit en tredje akt, innehållande bara recitativer, som utfördes af en enda sångerska. En person anmärkte, på tal härom: Det är ganska vackert, allt det der, men det fyller icke en hel akt!? Ja, hvem kan hjelpa det? svarade författaren. Fruntimmerna kläda sig under tiden ! Det är ett förträffligt svar. Den dramatiska konsten (och det är just den stora hemligheten) består i att låta en eller två personer intaga scenen för att gilva de andra tid att kläda sig. Byta om kostym ! kläda sia! deri ligger det. Om man finner en akt alltför tom, en scen för lång, en monolog för enformig, så anklagar man författaren och förebrår honom att ha begagnat bläcket för mycket och saxen för litet. Men det är orättvist! Icke rår han för det? Man klär sig! Man behöfver ej gå längre, behöfver ej söka någon annan orsak; man känner redan hemligheten med dåliga pjeser. Har ni tråkigt? Man håller på att klä sig! Det finns pjeser, hvaruti man klär sig under en akt, i andra under tre akter; det finns till och med sådana, der man håller på att kläda om sig hela tiden. Jag skulle önska, säger en fransk journalist, att uttrycket öfverginge till ordspråk, det förtjenar det. Kläda om sig! Det är något nytt, någonting friskt, det är eharmant?! Jag hoppas en gång få höra vid utgånszer från en teater sådana anmärkningar som: ?Man kläder sig dugtigt i den här pjesen! Kors hvad man klädde sig i femte aktens första scen ! — När man har pengar! I ett hus vid en at Dresdens förnämsta gator bebor en furstinna G med sina 8 barn, af hvilka det äldsta är eltv år, en vacker våning om fjorton rum. Henne: betjening, som till största delen är förbunder att ha egna bostäder i grannskapet, består af er hofmästare, 4 guvernanter, 2 barnflickor, 2 hus. pigor, 2 kåmmarjungfrur. 2 sällskapsdamer, i etjenter, 1 groom, 2 kuskar, 1 stallknekt. 1 ko kerska, 1 kökspiga, 1 kock och 1 hushållersks såsom qvinlig underofficer åt hofmästaren — in alles 24 personer. Och likväl vill hon enligt eger uppgift till värden icke föra någon stat.