Aftonbladet – 7 februari 1865, sida 2

— Björnjagt. Sundsvalls-Posten berättar: Bland andra denna vinter timade bjämnjagter här på orten, kunna vi omtala en särdeles lyck lig, som nyss försiggått. Nyårsaftonen, då sonen till landtbonden å hemmaänet Krokmyran under Orsjö sågverk skulle gå till ett 1! mil derifrån beläget nybygge, trodde han sig, då han kom i närheten af Stora Gussjön (ligger längst upp i nordvestra hörnet af Medelpad), af åtskilliga ovanliga tecken hos den medföljande hunden, veta, att björn fanns i närheten, hvarjemte han ock vid närmare undersökning fann att björnen, som det kallas, rifvit qvist i en närbelägen gran. Han kopplade genast hunden, samt underrättade några dagar derefter om sina iakttaganden jägmästaren Hellström å Sillre skogsskola. I måndags middag förl. vecka gick Hellström till följd deraf i sällskap med underläraren vid skolan Carlsson samt skogsuppsyningsmannen Tiden till Krokmyran och tog der nattlogis. På tisdagsmorgonen kl. 9 begåfvo sig jägarne, åtföljda af ofvannämnde Backlunds son, till stället, der björnen troddes finnas. Marken var här beväxt med nästan ogenomtränglig, tät, ung granskog, hvarföre jägarne skildes att undersöka detta snår. Ingen björn anträffades dock. En stund derefter träffades åter Hellström och Tidån och beslöts att platsen än en gång skulle genomletas. De skildes åter och Hellström hade ej gått många steg förrän nalle, uppväckt ur sina ljufva drömmar i 1idet af det med hög röst förda samtalet mellan Hellström och Tiden (idet var beläget blott 10 å 15 steg ifrån stället der H. och T. stodo) kom emot honom. Han möttes genast med 2 skott trån H:s kammarladdare, hvilka ej tycktes göra annan verkan än att björnen kastastade något åt sidan, allt detta under mycket brummande. Han troddes nu ha begifvit sig på flykten, men anträffades en stund derefter af Tideån, hvars gevär, då han skulle skjuta, klickade.