MMMM MMMM nn bäst nu, när hon såg honom bland så många andra. Handelsmans fru sade också detsamma. Han är så hyggelig, sade hon, ech så märkvärdigt försynt, när det skulle så vara. De voro mycket nöjda med honom och hon hade visst ingenting emot, om ?herr Friberg? ville komma in i deras rum när han hade ledigt ibland; men han begaf sig då alltid ned tilljde gamla vännerna i Prestsäter. Margreta kunde ej låta bli att rodna under det hon svarade härpå; men hon var allt mycket glad att höra detta, oaktadt hon ej längre tordes stonna vid ämnet, i avseende till att hvar blick lådde vid dem och hvart öra vid det de talade om. En gammal gubbe med hvitt hufvud, som kallades Spele-Lars. var spelmannen för aftonen. Hans fiol darrade väl litet i den gamla handen; men det var dock en sådan god takt i de vanda stråkdragen och en så säker och pålitlig hjelp i foten, som stamade i golfvet när behof gjordes. Spelesars kunde väl icke sådana nymodiga danser som francais; men då spelade han en gammal brudmarsch i stället och det gick lika godt. Det fanns visserligen tvenne ny modigare spelmän i socknen som alltid brukade att vara tillstädes i Prestsäter denna balen, men nu hade de varit upptagna flera mil ifrån grannlaget. Man var derföre glad att få vända sig till Spele-Lars, och högfärdig blef han öfver det. Hjelp fick han också; ty hvad det led började mågen : huset, Herlog, att påminna sig gamla tider och spelade upp en så kallad 7skotsk? (gal. lopp), som var de ungas lust och lif, unde: det de gifta hustrurna höllo sig endast til ringpolskan och polskorna i ?fria valet? den enda dans, som ansågs rätt passande deras värdighet, ehuru det visst icke va förbjudet att ?gå? några varf i en vals, on man hade mod dertill.