liga krusande svårt med dem, som voro blygast och på samma gång ofta mest nogräknade. Allra svårast hade Margreta med att i svett och möda draga fram den otympliga, i en gulhvit duk illa klädda, blifvande svägerskan, som far ville att det mycketskulle krusas för, men som var så blyg, att hon knappast kunde stå för sig sjelf, om hon släpptes lös midt på golfvet. Det var nästan plågsamt attse henne. Med ena handen jemnt för munnen, under det hon försökte att tala med dem, som talade till henne, nödgades hon derföre alltid att upprepa svaren blef deraf eldröd och såg ut som ville hon qväfvas. Margreta var öfversiggifven för henne, och då hon dertill fick se Carl-Johan, som gjorde en lustig min i den ena dörren och den andre brodern, den trolofvade Magnus, med en ängsligt bevakande min i den andra, så vände hon ryggen åt båda och ställde sig midt för svägerskan, sålunda uppmanande henne att tala fritt, såsom talade hon bakom en mask. När hon så icke längre hade tid att krusa för denna, utan vände sig till den som sist kom in, så blef det hennes egen tur att stå midt på golfvet och svara otympligt. Det var handelsmans fru, som .kom. Hon var stadsbarn från Fredrikshald och alltid mycket artig och försiggjord? mot Margreta. Hon hade handelsman i sällskap och en till. Denne siste stod dock qvar i dörren, och det endast en kort stund. Kanske fann han det obetänksamt och vanskligt, att i et sådant ögonblick gå in i ett rum, så fullpackadt med idel qvinfolk omkring väggar ne, qvinfolk, som förr en gåpg spännt ögo. nen i konom och i henne, som stod midt pågolf. vet. Nej, han måtte denna gången spara henne. Men hon hade sett honom ; och himmelens fader, hvad han var vacker! Det fåg hor