skulle ner i källarn, för den blir inte användbar till skum ändå i värmen här, och så sätter du den midt i spisen! — — Stina! hvar gjorde du af bärsaften, slå upp den ! — — Och kors, den bar jag i källarn, fröken! Inte förstod jag att det var grädden, som skulle ditt. — — Nöt! var du icke efter bärsaften för en qvart sedan? kunde jag då be dig gå ned med den? —— Spring du! Lisa, och tag så med dig de sista äggena i källarnt, — — Välsignade fröken! Katrina kom i en olycka för att det föll en sådan mässevinspotäll ner af hyllan i äggbyttan och de blef såsom förlorade TOG — — Jo, du lefvandes, der ha vi således vinskummet! Kors i herranns namn! — Sta och spring ner till Margreta och säg henne att hon måtte lemna det sista ägg hon har; j:g vet bestämdt att hon åtminstone har ett halftjog att aflåta. — Ja, det får inte hjelpa; spring du! Och få så hit citronerna! — — Menar fröken de skämda gule äpplena, som låg tullade i pepper, der i fönstret? — — Kanske har du vräkt ut dem med, Anna Maja? Nå, då vet jag ingen annan råd än att Anna Maja får göra kalaset sjelf! — — Ja, inte är de långt borta, fröken, för så mycket med äpplen som här är, så lade jag dem bara till det andra, som slogs ut. — — Dermed slog Anna Maja häftigt dörren till och kom in från sophögen med ett par de dyraste citroner, som någon pressat, ty i Wenersborg hade en handelsbetjent ej gjort sig samvete af, att af en fattig bonde, med hvilken citronerna voro efterskickade. taga två rdr stycket. Klockan led mot tre och på treslaget hördes klingande bjellror, och släde efter släde körde in igenom loghvalfvet. Och nu stod riksdagsman och yngsta so