n e. Om hösten lågo alla äpplen och divrse väfoch sommarredskap der, såsom ernvindor, nystfötter m. m.; och när der uröjdes, rensopades och eldades till julen, sog rök in från både golf, t k och kaelugn, så att det såg ut som under en 8 rm i sandöknen. rasa efter brasa hade i många dagar rests in i salens och de närgränsande rummens kakelugnar och spisar, men värmen blef dock ej kännbar, förr än en stund efteer det samlingen börjat. En gammal fröken var vanligen för dienna dag stadd för matlagningen; och der mere i nedre stugan kunde ingen komma frram för mat. Först och främst stodo der urpprågade brickor med småbröd för kaffet, bestående af vörtoch hvetbröd, köpeskorpor, sockerkringlor, pepparkakor med klufna mandlar på och kompertabakelser. Men dertill var ett särskildt slagbord för alla de förnings-korgar, de rika bondhustrutna hade med sig, öfverlastade med fem till sex finsigtade mjuka kakor, med smör och rifven ost emellan, ostkaka på sina särskilda fat i sin sås och grädde, sur eller söt, i små buteljer. Så stod der ett annat bord med påta bränvinsflaskor, grönoch rödlacade buteljer från staden och smärre och större glas, buteljvis ordnade. Detta var blett i den stugan, der upp: läggningen försiggick. I köksstugan skola vi kanske knappast kunna bjuda till attinträda, ty der, mellan fästningsverk af redskap, fräses och stekes och ropas och väsnas, så att hjelppigorna från granngårdarne stå och gapa som förstenade och kunna pustande blott ge sig lefvandes öfver. eHvart gick Anna Maja med grädden? — — Den står i spisen, fröken! — — eHerre Gud, jag ea dig ju att grädden