Aftonbladet – 6 februari 1865, sida 3

vid LI: CM UGIILIVA VGLUTCRUMV MANUNHRPve den han i öfverskriften tilltalar: Excellentissimel Det var här han, retad af en mot honom ställd skrift, författad i hans högt uppsatte motståndares, excellensens, intresse, med den obarmhertigaste öppenhjertighet framlade berättelsen om sitt förflutna förhållande till adressaten, hvilken skildras med färger, som uteslutande tillsläppts af fiendskapen. Dock — man mäte hvad detta brefs författare lidit, innan man dömer öfver sättet hur han sökte vedergälla den, han ansåg som upphofvet till dessa lidanden! — Sedan inträdde några års uppehåll med Ställningarne. Först 1842 utkom det Femte brefvet ?af en gammal bekant?, som förf. kallar sig på dess titelblad (deraf sedan kom det kända vedernamnet ?den gamle bekante?), och det efterföljdes temligen raskt af Sjette—Elfte brefvet (1845.) Åter tre års paus! Så syntes i digra häften Tolfte till Nittonde brefvet under åren 1848—51. Från och med följande året (1852) förvandlades Ställningar och förhållanden? till en månadsskrift; och som sådan har den fortgått till och med Januari 1865. Denna månadsskrift, ehuru alltid skrifven med ledig penna och oftast företeende causerie-manrets lättlästhet, saknade dock i sjelfva verket hvarje innehåll, som är värdt att tala om. Författaren, som lefde i stor tillbakadragenhet, saknade i sjelfva verket kännedom om hvad som tilldrog sig i den politiska verlden och om motiverna till en mängd tilldragelser ; han sökte afhjelpa detta medelst fantasier, fantiserade och insinuerade derföre oförtrutet på grundvalen af sina sympatier och sina ojemförligt starkare och mera omfattande antipatier, utan att synnerligen bekymra sig om faktisk verklighet. På längden blef sådant naturligtvis i det hela temligen tråkigt, isynnerhet då ingen ansåg det löna mödan att polemisera mot denna art af skriftställeri, och för att fylla sina häften måste C. till väsentlig del gripa till långtrådiga och tråkiga ämnen, hvarmed några outtröttliga ifrare fournerade honom, såsom de ändlösa utgjutelserna rörande landtmäterikontoret och gymnastiska centralinstitutet, dikterade af en sådan personlig animositet, som utgjort den ledande principen i en stor del af C:s egen skriftställareverksamhet; han aftryckte för öfrigt ett eller annat föga intressant dokument, samt en eller annan artikel ur den rysk-belgiska tidningen Le Nord och en annan belgisk tidning, vanligen, för att bättre fylla arktalet, både i original och öfversättning. Vi förmoda, att framtida forskare skola ha för god tillgång på en mängd faktiskt belysande materialier till våra dagars historia, för att de skulle fästa någon uppmärksamhet vid de alldeles otillförlitliga och haltlösa framställningar och antydningar, som OC. i denna månadsskrift lemnat, under sträfvandet för ingenting annat än att fylla arktalen och att derunder vara i någon mån pikant. Att vilja på dem bygga några historiska bedömanden, vorel alldeles detsamma som när man ser en och annan utländsk historisk författare, alldeles okunnig om förhållandena, åberopa ?Mo-l: rianen? och dylika såsom historiska källor. Från Lund halva vi nyss mottagit andra häftet af Nordisk Universitetstidskrifts nionde : årgång hvilket utmärker sig genom ett om-l. vexlande och synnerligen intressant inne-l håll. Häftet öppnas med Betraktelser öf-1 ver Hebreerbrefvet, af prof. Melin, innehållande undersökningar om: brefvets grundspråk, till hvilka läsare det är stäldt, om dess anledning och syftemål, samt om brefvets författare. I afseende på den förstal frågan kommer den lärde och ortodoxe författaren till det resultat, att brefvet ursprungligen är skrifvet på grekiska. I afseende på den sistnämnda, ända sedan andra årundradet omtvistade, frågan uttalar författaren med mycken bestämdhet, att brefvet icke är skrifvet af Paulus. Åsigten att Paulus är dess författare utbredde sig i vesterlandet först i fjerde seklet, ?stadgade sig småningom genom synodalbeslut och fortplantade sig sedan mekaniskt genom l: Medeltiden, tilldess den vid reformationen åter upphäfdes af Luther, Calvin och Beza, hvilka bestämdt förnekade, att Hebreerbrefvet vore af Paulus författadt?. Af öfriga gissningar förkastar hr Melin dem, som fallit på Titus, Lucas, Silas, Clemens Romanus, Barnabus och Aquila, samt sluter sig till Luthers mening, att brefvets författare är Apollos, en från Alexandria bördig och i alexandrinska skolan bildad jude, omtalad i Apostlagerningarne (18, 24) såsom ?en vältalig man?, mäktig i skrifterna?, och, såsom författaren visar, en märklig personlighet, hvilkens verksamhet var af stor betydelse. Den nästföljande afhandlingen af prof. ! Ljunggren: ?Studier öfver Holberg?, af hvil: ka den här meddelade första afhandlingen ! handlar om Förhållandet mellan det ko-l:! miska och det moraliska? samt om ?Den l: politiske Kandestöber?, är af det slag, att en kort resumå af eller antydan om innehållet ej kan gifva läsaren någon rätt föreställning om hvad de här kunna söka och ! finna. Den skarpsinnige estetikerns upp-: sats skulle vi särskildt vilja rekommendera ! åt dem, som betrakta njutningen af vitterhetens alster såsom en blott förströelse, ? som till tidsfördrif på lediga stunder låta l! skaldens ord — enligt det vulgära, men l! träffande ordspråket — gå in genom detl ena örat, och ut genom det andra?. Deml: kunde det göra godt, att här få lära, huru ! vitterhetens studium är bildande, hvilken ! rättmätig plats det intager bland humaniora. ! Af mera specielt intresse, men ganska instruktiv, är en framställning om Den! filosofiska graden vid Lunds universitet?, af den i det Lundensiska universitetslifvet!: väl bevandrade docenten Fr. Braune. Der-! på följa prof. Ljunggrens tal vid universitetsfesten i Lund den 4 November förlidet! år, hållet i en varm och kraftig stil, och. af samme författare en nekrolog öfver OC.l! A. Hagberg. Häftet slutar som vanligt med l: f 4 anmälanden af nya skrilter och akademiska Rs Jan Dl I I. soo 9