Aftonbladet – 4 februari 1865, sida 4

sett den okända qvinnan vika af till venster, i stället för till höger, hvilket hon borde ha gjort, ifall hon ernat sig hem till fru H:s bostad. Vittnet hade i följd häraf gått elter samt noga observerat qvinnan, utan att ett ögonblick förlora henne ur sigte, och först sett henne vika af åt Alandsgatan, passera densamma till Mäster Samuelsgatan samt derefter taga af till venster in på Drottninggatan, hvarest hon ingått i den förbemälde borgarens (den anklagades mans) butik. Vittnet hade då skyndat fram till boddörrarne och genom dessa sett henne passera genom boden, fortsätta sin väg rakt fram genom flera derinnanför belägna rum samt slutligen försvinna. Säker om, att det var någon af fö bemälde borgares tjenare, som sålunda föröfvat bedrägeriet, hade vittnet återvändt hem och inberättat hvad han sett. Olsson hade då beiallt vittnet att först uppsöka fru H. och höra efter huruvida hon anmuodat någon att i boden hemta varorna, och, för den händelse hon härtill nekade, genast derpå åter begifva sig till förbemälde borgares butik samt derstädes söka taga reda på hvilken bedragerskan kunde vara. I enlighet med denna befallning hade vittnet först skyndat till fru H., och da hon icke egde någon kännedom om de för hennes räkning reqvirerade varorna, hade vittnet begitvit sig till den butik, hvarest han sett bedragerskan gå in. Då han ernade inträda derstädes, möttes han i dörren af den i butiken anställda drängen, och för denne omtalade vittnet nu förhållandet, med förfrågan om någon jungfru Lina vore anställd i hans herrskaptjenst. Dertill nekade drängen; men vittnet begärde icke destomindre att få se herrskapets tjenstepigor, för att om möjligt söka igenkänna den brottsliga, hvarföre drängen förde vittnet in på gården till pigornas kammare. Som ingen af dem för tillfället befann sig derinne, ämnade vittnet gå sin väg, då förbemälde borgares fru utkom på gården och, bemärkande vittnet, frågade sin dräng hvad vittnet gjorde der. Vittnet uppgaf anledningen dertill samt. blef nu af frun inkallad i butiken, hvarest hon gjorde vittnet förebråelser derföre att vittnet xunnat misstänka någon af hennes tjenarinnor iör oredlighet, då de alla voro hederliga menniskor. Vittnet hade genasi i frun sjelf igenkänt bedragerskan, men vågade då icke uttala sin upptäckt på annat sätt, än att han för : butiken innevarande personer yttrade, att han tyckte sig rörmärka någon likhet mellan frun och den okända qvinnan som han sökte. Herrn i huset, som på fruns kallelse kommit tillstädes, hade acrkså inkommit oc utvisat vittnet, hvilket var en ytterl:gare orsak att vittnet icke yppade sin: misstanke. Några dagar etter hade vittnet, sällskap med hr Olsson och poliskommissarien Uner, för hvilken förhållandet blitvit anmäldt, infunnit sig i butiken, der, på kommissariens anmodan, alla i herrskapets tjenst varande qvinnor tillstädeskommit. Hvarken vittnet eller Olsson nade i någon af dem igenkänt den brottsliga men då frun sjelf. huru ej derom tillsagd, äfven inkommit, hade båda ofrivilligt vid hennes åsyn utropat: Hon var det!, bestämdt i henne igenkännande den brottsliga. Ett annat afhördt vittne, som händelsevis varit inne i boden då qvinnan tillnarrade sig varorna, tog likaledes pa sin ed. att frun var den sannskyldiga. Ett tredje afhördt vittne sade sig finna mycken likhet mellan frun och bedrager-skan, men tyckte att den sistnämnda varit rödlätt och haft en bugt? på nä Den tilltalade nekade till angifvelsen och bestred vittnesmålen sart begärde att å sin sida iå höra vittnen. Ect af dessa intygade, att frun uner hela den ifrågavarande aftonen uppehållit sig i boden och rummen, sysselsatt med åtskilliga till mannens ytke hörande göromål, utom vid ett tillfälle, då hon på högst 6, 8 å 10 minuter, kl. omkring 81 på eftermiddagen aflägsnat sig, såsom vitwnet! lörmodade, för att se efter barnen. Hon hadel emeliertid då, hvarken vid bortgåendet eiler återkomsten passerat genom dörren till gatan, atan gått bakviiven. som leder till den af makarne bebodda våning, och ville samma vittne erinra sig, att frun varit klädd i svartbottnig klädning med gulaktiga rutor samt zuavkofta garnerad med perlor. Ett annat vittne hade hela aftonen oafbrutet uppehållit sig i ett innanför butiken liggande rum, genom hvilket, enligt drängen Larssons utsago, bedragerskan skulle passerat, men förbemälde vittne påstol, att ingen under tiden gått genom nämnda rum mer än fruns amma som vid 8tiden inkommit från gatan och med en bricka på armen gått genom boden samt det ifrågavarande rummet. Flera vittnen intygade likaledes, att de sett och hört frun vara hemma under nästan hela aftonen. Ect af dem hade iakttagit hur frun, vid återkomsten efter det omtormälda afltägsnandet, kommit gående ner från trappan, som leder till makarnes våning, och ett annat vittne hade under denna tid till och med set frun uppe på sina rum. Tvenne af vittnena intygade sammanstämmande, att drängen Larsson till dem skulle yttrat, att, då han den ofvannämnda aftonen röljt det obekanta fruntimret, hade han vid ett tilliälle förlorat henne ur sigte, men sedan åter blitvit henne varse, hvilket yttrande Larsson nu bestred. På fråga till den anklagade om hon kände någon som vore snarlik henne, förmälde hon att hon hade en tvillingsyster, hvilken såväl till kroppsstorlek som utseende liknade henne; dock ansåg den anklagade omöjligt att hon kunnat göra sig skyldig till bedrägeriet. Olsson, hvilken sett tvilingsystern, har också förklarat, att at: det icke var hon. Den anklagade tramhöll derjemte orimligheten af, att hon för ett så obetydligt belopp som 4 rdr, hvilket är de återkomna varornas värde, skulle gjort sig skyldig till ett så vanhedrande brott, hänvisande Törötrigt till afståndet emellan sin mans butik på Drottninggatan och hr Widtunds bod på geringsgatan, jemfördt med den korta tid hon, enligt härofvan anförda vittnens utsago, skulle aflägsnat sig. Derjemte fäste hon rättens uppmärksamhet derpå, att något försök å hennes sida icke gjorts aw dölja sig hvarken iör drängen Larsson eller hr Olsson. Hon: bibehöll under förhöret lugn och försvarade sig med kraft, men dukade wvid slutet deraf under för sinnesrörelse. Såsom vi under vår rättegångsafdelning för ett par dagar sedan omnämnde, ha åtskilliga anmälningar till polisen ingått om att dylika, som här ofvan åtalade, bedrägerier blifvit begångna af en okänd qvinna, hvilken af polisen nu etterspanas. Tör hända skall genom hennes gripande, omständigheter komma i dagen, som bringa upp: lysning i denna mörka och mvecklade sak. Telesrafunderrättelser.