-— Den skarpa kölden och hufvudstadens fattiga. Vi ha under de Läda senaste dvgarne baft en vinterköld, strängare måhända än under någom af de närmast föregående vintrarne. Kännbar äfven för dem som i varma bostäder och en god varm beklädnad ha ett skydd deremot, kan man lätt före. ställa sig hvad den skall vara för ulla dem som utan bröd, utan ved, utan kläder, i usla kyften mäste framsläpa sitt lit i denna isiga temperatur. Vi behöfva ej tramhälla de sorgliga taflor som våra fattigas hem i dessa dava förete: bräckliga qvinnor och i trageor höjda barn, steltrusna; många måbända ohjepligt h-mfallna åt döden, om tj snar hjelp mellankommer. I hufvudstaden göres visserligen mycket för lindrande af nöden, och vi ha nyligen sett rika gåfvor gifna till detta ändan äl, men i detta ögonblick behöfves ofantligt mycket mer och det är derföre vi, med en glad erfarenhet af att en sädan henställan aldrig förgäfves gjoris till Stockholms invånare, våga uppmara alla dem som ha ett varmt hem och ett varmt hjerta att räcka en hjelpsam hand åt dem på hvilka denna köld, i förening med hungern, verkar förstörande, kanske dödande. I det fasta hopp att en sådan uppmaning nu, som vid så många andra tilltällen, blir af Stockholms allmänhet behbjertad, få vi tillkännapifva att listor för teckning af biblifvit framlagd på de båda Altonbladskontoren (vid Mynttorget och Odensgatan) samt att beloppet af de inflytande medlen kommer at: öfverlemnas till direktionen för