UlLIUBOL UVI GUSRAV MV HI KVIVIIG. Fyra s7anska paster sakoas härsidas. Fråa Noapal berättas om ea ny erapion af Vesuvius. BLANDADE ÄMNEN. Bjuden och betalad Prof. X. hade bju dit sina vänner till middag. Då de inträdde 1 matsalen. yurade värden: Mma herrar, Jag är en gammal man, och fastän icke vidskeplig. ser jag dock ogerna att vi äro 13 ull bords; ingen al oss får gå härirån; hvad töresta herrarne? — En at gästerna rådde att hemta eu stad-bud. Forslaget antogs, ett stadsbud hemtades och ett kuvert lades tram tör honom. Eter slutad måltid. tilltragades mannen hvad han ville ha 10: be-väret. Stadsbudet svarade: Jag har utrö 8 ärenden (van hade hatt 8 rätter). och 12 ör för ärendet är taxan. Det origmella paluttet väckt allmän munterhet. och i stället 10r 96 ore fick stadsbudet en 5-riksdalers-sedel tor sitt besvär, — Elotogbet hos vansinsiza. I en engelsk dårhusanstalt hade det för föreståndaren. en be kant läkare vid namn Levy Meyer, butvit rap orteradt. att en at patienterna moehade en knu. r Meyer bgaf sig med ett par at bevakningen tll vederboraude, en mr P.. och brrättade tör denne, att man sade honom innehaiva en knu. P. var naturligtvis i hogsta grad törvå: ad över en sädan beskyllning. Hvariträn skulle han tå en knit? Det stwidde mot anstaltens reglor att inneha en sådan, och han vore icke den man. som ville bryta mot så törständiga föreskritter Då sådant sad:s om honom, var det blott ett yuerligare bevis för det förtöljelsesystem. hvar för han allud varit foremal. sadant obehag hade man at att vistas bland galningar o. s. v. Eu nogrann undersökning ar P:s cell och person företogs nu; men imsyen knut syntes til. Ryktet bibehöll sig icke desto mindre, och dr Meyer begat sig återigen till P. och torkiarade ior denne au han sjelt visserligen var ötvertygad om, att deune icke hade någon knit; men ettersom ala andra påsto !o det. måste P. finna sig uti att flytta m i en aftvångscelierna och stanna der — utan att få tobak — tilldess han flunne den mycket omtalade knifven. P. protesterade naturligt vis och tann det mäkta hårdt, att han skuil lida tör hvad galningar pratade. Huru skulle han kunna finna kmiven. då han var imspäriad: om doktorn ville säga honom, hvar knuvar funnos. så skulle han med störs.a nöje skatta ho nom ett helt dussin; men under närvarande omständigheter var det honom rentat omöjligt . På dewta sätt förflöt en vecka, då P. en vacker dag skickade bud efter doktorn och lät säga, au, om denne komme, skulle han få se näguonung — visst ingen knif. men dock någonung mycket intressant. Hu u trestande inbjudnimgen än var. afslog dr M. dock densamma och sade, att han kunde etterkomma den endast i sällskap med två vaktkarlar. hvarester underhandlingarne bieivo allruina för en tid. Anduligen gat P. etter och begat 8:g med doktorn och tva personer ull sm egen cell. Under sängen i denna tog han derpau ur ett at goltbrädena en qvist, hviiken passad: fullkombgt som en propp 1 halet. upptog ur en springa en bomullstrad med en krökt kneppual och började med denna apparat meta genom halet i goliset. Siutiigen upphemtade han igenom hålet ett ullgarnsnystan, visade detta ior doktorn som det enda han hade gömt och salte sig 1 en vrå. Doktor M. var ännu icke belaten; utan dä han varseblet, att ändan at ullgarnet hängde ned i bålet. drog han tram den, och nu kom aänudt ligen hemligheten 1 dagen — en spetsig, skarpslipad knit. som var tastyjord vid utlgarnsändan.