Aftonbladet – 3 februari 1865, sida 2

— Jernvägsmissöde. Resande från Wexiö ha med:elat P. T. följande: De hade i be hörig tid den 23 Januari anländt till Alfvestad för att derifrån med dagens snälltåg afresa till Stockholm. Till följd af naturhinder kunde 8ödra bantåget ej anlända till Alfvestad förr än nära 3 timmar efter den utsatta tiden, eller något efter kl. 9 e. m. Färden gick lyckligt och väl, ehuru till följd af den djupa snön långsamt, till grannskapet af Nässjö, der trainen stannade i snön omkring kl. 12 på natten. Här stod täget stilla ungefär en timme, så att det först efter kl. 1 inkom till Nässjö, hvarifrån lo komotiv hade måst pr telegraf reqvireras för att fortskaffa tåget till Nässjö station. Passagerarne hade hört fråga tll postkupeen Iramställas, om der fanns koltullgång. hvaraf de naturligen drogo den slutsats, att tåget ej var försedt med nödigt kolförråd; de styrktes häruti ytterligare af den omständigheten, att de hörde stängselräckena utefter banan synderbrytas (yxa tyckes hafva saknats), antagligen för att användas till bränsle. Med förbigående af de många öfriga uppehällen och dermed förenade olägenheter och kostnader, som drabbade passagerarne i Nässjö, Jönköping och Huallsberg, nämna de, att i närheten af Fulköping befanns en banvakt sittande lugn i si. förmodligen varma) stuga, der en vägöfvergång och tvenne grindar befunnos fu:lkomligt öfversnöade; banvakten syntes ej till förr än i det ögonblick båda grindarne af tåget söndersprängdes. Delar af dessa grindar qvarsutto å lokomotivet till den en half mil derifrån lelägna stationen, der lokomotivet befriades från dessa fragmenter, utan att lokomotivföraren då, eller förr än i Stenstorp, tillkännagaf att lokomotivet tagit någon skada. Här telegraferades till Göteborg med förfrågan, huruvida samma lokomotiv finge i anseende till den då upptäckta skadan fortfarande begagnas: härpå kom ett nekande svar, hvadan från Falkö ping nytt lokomotiv reqvirerades. Det tycktes dock vara atsigten, att samme lokomotivförare skulle föra tåget vidare; men som passagerarne under tiden hade trott sig finna, att mannen var långt ifrån nykter, gjorde de hos stationsinspektoren föreställningar, som ledde derhän, att nämnde lokomotivförare åtminstone för dagen entledigades. Huruvida grundadt skäl funnits för denna förmodan kommer utan tvifvel att blifva tföremäl för undersökning. Passagerarne göra också den anmärkning, alt de hade ansett sig böra blifve vid uppehällen underrättade om orsakerna till desamma, då naturligtvis dylika afbrott alltid väcka en oro, som genom upplysning om de verkliga förhållandena borde kunna betydligt mildras. De uttala äfven missbelåwenhet med att ej tillräckliga arrangementer voro vidtagna för belysningen, utan att af lamporna en och annan slocknade strax efter det tåget satt sig i gång.