Aftonbladet – 3 februari 1865, sida 1

Söka JOTaRIA Sun rfalser. Haluldca nöt man ganska ofta ännu på sista tiden hört i alsecnde på lifsmedelstullarne åberopas förhållandet i Danmark, oaktadt det redan ir närmare två är sedan man utidetta land upphäide den tulltaxa, som stadgade de miorselsafgifter, bvilka man hos oss velat aniöra såsom bevis på huru oklokt vi för farit i vär tullagstiltning i jemiörelse med grannriket. Anuu helt uyhgen har en insändare i Malmö Suällpost funnit för godt alt ånyo framdraga den upphöfda danska tulitaxans bestämmelser såsvm argumenter för en utgjutelse i protektionistisk riktuing. Detta har emellertid föranledt en annan törfattare, hvars signatur, 7A. P., synes häntyda på en framsiående medlem at riddarbuset och imflytelserik jordegare i Skåue, att framlägga en jemförelse mellan den svenska tulltaxan och den som verkligen för närvarande är gällande i Danmark, Nägra ar de takta, som dervid tramläggas, hafva visserligen redan mot slutet af sistförflutnå riksdag, då tullfrågorna förekommo tll bee handling, varit offentligen påpekade, men då det vil synas såsom sväivade mån i detta fall ännu på många håll i villfarelse, tro vi oss böra här ätergifva A. P:s sake rika och intressanta uppsats. Den har föl jande lydelse: En Fosterlandsvän? har i Snäll-Posten velat utreda hvar penningarne taga vägen? och har sökt bevisa att en öfverdrifven import, tramkallad af låga tullsatser, försnledt en alltför stor konsumtion at utländska fabrikater och deraf följunde utströmning af landets kapitaler. Öivertygad att FosterInnudsvännuen verkligen velat utreda det törra, beklaga vi uppriktigt att han icke lyckats åstadkomma det sednare, ehuru villigt måste medgifvas att Fosterlandsvännen visst icke dragit i betänkande att använda hvuje mer eller mindre bepröfvadi medel till uppuäende af det föresavia målet. Att Fosteriaudsvännen för egen del anteger ait töljderua al den hos oss gällande tulltaxan ära högst meuliva; att Sverges rikedom på -panmål och trävaror betydligt hopsmäli; att en liberal tullagstiltning ovilkorhlgen skall törmiuska tulliutraden och föranleda allmävna kKvukurser? är allt godi och väl, men bättre hade Lkväl varit om Foösterlandsvännen med siffror och faktiska uppgilier sökt bevica dessa satser, heiika man svårligan, blott och bart på god tro, kän antaga, helst Fosterlaudsvännens trovärdighet i; uppgitter måste varsamt uppskattas, då man tiouer att, till stöd iör de äsigter han försvarat, blaud aunat åberopats en gammal längesedan upphätven ouusk tuilliaxa, hvilken troligen pussar bättre i stycket än den nu gällande. Hade Fosterlandsvännen deijemte kunuat bevisa, hvad han synes antsgu: att höga tullsatser, det vill säga en ökad beskattning, kunna bidraga till penmnpgoristeos albjeipande, skulle detta varit likaöfverraskande som vm penningullgången betiunes mera tillräcklig för uppköp at dyra än af billiga varor. Det är en sats, eom här i provinsen ofia framkastats, att. Davimark mer än värt laid med tullsatser skydder åkerbruk och industri. Olta upprepad och al wänga på god tro antagen, blir denna uppfattning snart en trosarukel, som tförvillar månget eljest klart omdöme. Verkliga förbållaudet ha vitro:t böra en gång oflentligen framläggas, älven om Fosterlandsvännens missledande utdrag at danska tulliaxan icke gitvit derill ökad avledning. Den för närvarande gällsude dauska tulltaxan at den 4 Juli 1863 medgifver tullivi införsel af, bland andra, följande ariuklar: alun, en del spoteksvaror, ägg, bast, ben, bomull, alla djur (utom vildt och en del fisk), ilärgsiofter icke särskildt tarifferade, fett och ister, garfämnen, halm, hampa, trädgärdsväxter, liu, tegelverksprodukter, kött, fläsk, kort och tungor, säd och baljfrukter, olörmalda och malda, stenkol, mjölk och grädda, oberedda budar och skiun, smör, späck ochleiver, tillredda matvaror, utom hermetiskt tillslutna, ull m. fl. Vid jemförelse af denna tulliaxa i öfrigt med den svenska skall med lätihet af hvar och en inhemtas att de tlesia artiklar; hvilka i båda länderna äro föremål för inhemsk iudustri i större skala, blitvit hugnade med vida högre skyddstull i Sverge än i Danmark. Exempelvis tillåta vi oss aniöra: borstbindararbete Sv. 25 öre, Danm. å sk., svarivarearbete Sv. 1 rdr, Daum. 16 sk., skomakarearbete at tinare Sv. 3 rdr, Dsnim. 48 sk., andra slag Sv. 1 rår 25 öre, Danm. 32 sk., glas andra slag Sv. 20, Deum. 7 sk., foriepiuno Sv. 60å 120 rdr pr stycke, Danam. 10 proc. al värdet, porslin Sv. från å ull 40 öre, Danm. irän 8 ull 16 sk., konlektyrer Sv. 40 öre, Danm, 7 sk., kläder Sv. 100 proc. ullökning i tyget: tullsats, Danm. l:kaledes, krut Sv. 5 öre, Danm. 4 sk. lack Sv. 40 öre. Danm. 8 sk. leksaker Sv. 1 rår 50 öre, Daum. 16 sk., talgljus Sv. 3 öre, Danm. 3 sk., stearinljus Sv. 5 öre, Danm. 6 sk., socker Sv. raffineradt 13 öre, räsocker 8 öre, Daum. rutt. 54 sko räsocker 35410 d 32410 sk., tobak Sv. oerbead 25 öre, arbeiad 35 d 1 rår 80 öre, Danum. oarbetad 5 sk. arbetad 8 å 32 sk., vatuader, helsiden andra slag Sv. 6 rdr, Daum. 2 rbälr., balisiden Sv. 3 rdr, Danm, 72 sk., yllevätnad andra slag Sv. 1 rdr 50 ore, Daum. 32 sk., bomullsväfnader oiärgade Sv. från 40 till 90 öre, Daum. från 12 ull 32sk., segelduk Sv. 8 öre, Danm. 6 sk., allt pr T, hvarvid icke hör förbiseg, att 100 danska motsvaror omkring 117 svenske T, så att dunskr tullsaiserna afse något mer än 1!6 svenskt , hvarigenom de i verkligheten bliva lägre än siffrorna vid försis päseendet utvisa. Slutligen böra vi till undvikande af an: märkning observera, att artikeln ost besyne nerligt nog är i Danimerk fortfarande vid inlörsel belagd med en tullsats at 5 sk. pr F motsvarande omkring 8!a öre pr svenskt T. Lycehgtvis eger denna inkonstgqvens sin motsvarighet i svenska tuilioxan der artikeln medvurst drager en tullsats af 10 öre pr Z. Om det lyckats osa med denna uppsuig hos en eller annan föranleda den uppiatning att det kan löna mödan närmare etteriorska huruvida danska tullagstittningen