Aftonbladet – 2 februari 1865, sida 4

stationsinventarierna befinna sig, står helt nära Geestekajen och är på det å detsamma anbrazta föreningsvapnet lätt igenkänligt. Förkunnar ett telegram från fyrtornet — der telegrafpersonalen är särskildt för denna sak inövad — att et: fartyg är i fara och att hjelp af räddnin:sbåten erfordras. så kallar en signal — vid dagen en röd flacga på flaggstången vid gamla hamnen — manskapet till tjenstgöring. Liktidigt blir då en af bogserånghatarne, af hvilka vid stormigt väder städse en skall vara liggande i hamnen, beordrad att utbringa räddningsbåten, hvilken ördenskuil blir på sin kärra utförd till kajen och der med tillbjelp af en på föreningens bekostnad uppförd lyftkran nedfirad i sjön. Manskapet maste vid hvarie sådan utfart ikläda si: de för detsamma anskaffade korkjackorna. Baten blir derefter genast af ånsbåten utbogserad till stället för strandvingen eller till det i tara varande fartyget och så nära detsamma som farvatinet tilläter, hvarefter räddningsarbetet begynner. Äfvenledes skall baten på annorledes kallelse, s-väl då strandning sker vid fyrtornet som i närheten af hamnen. hvarvid någon ångbagsering icke be agnas, utgå till de hielopbehöfvande. Manskanet är vid bäda föreningens stationer bundet af ett strängt tjenst öringsreglemente, och genom flera öningsfarter är det redan ortentligt inöfvadt — Berättelserna öfver dessa öfminzstarter uttala sig beträffande räddnin sbaten, mycket gynnande och att manskapet snart vinner stort förtroende för d nsamma. Wangeroogerböten gick, vid sin sista proffart, atta gånger genom svåra bränningar utan att intaga någet vatten. Med Bremerhaven-Geestemindebäten skall vid nästa stormiga väder åter en öfningsfart företasas.