Aftonbladet – 2 februari 1865, sida 3

Ör lem ha ns ocCV SaäS0mm 2Xx (ON Eller OCK så som hr Dufv: yrkade, att icke något lönebe lopp, märte af stadsiullmäktige bestämmas til T, aren, enär, enligt tal:s törmenande. staden icke hade skyldighet aflöna denne tjen. steman, som, i likhet med provincialläkare, sna: ; (rare vore att anse som en statens tjensteman. samt att ätminstone ban icke skulle ega rätt att tillträda Bin lön. förr än en månad elter sedan han tillträdt tjensten samt atsagt sig annan in: T nehaivande betattning. Hrr ffierta och Alngren voro af den mening, att den föreslagna lönen nu borde bestämmas alienast för 1 år, enär någon ertaronhet om hans nya vigtiga åligganden och huruvida hans tjenst icke gick ötver en persons förmaga torde behoöivas. För utskottets förslag yttrade sig hrr Malmsten, Abelin, Cramer, frih. fock. Schartau, Wistrand och K. J. Berg. .I Medicinalrådet Berg yrkade, att den aflöning, nSom komme att ulldelas förste stadsläkaren, r skulle till hältten utgå såsom lön och tll den J andra hälften såsom tjenstgorimgspenningar, läggande synnerlig vigt på, att förste stadsläkaren sasom sundhetsnämndens målsman. sökte utreda mortalitetstörhällandena och egnade denna vigtiga statistik den största uppmärksamhet. Hr ven Schante talade för bestämmandet af lönen till 4500 rdr och tjenstgöringspenningarne till 1500 rdr. Vid votering, som. på hr Hiertas yrkande. egde runi, beslöts. med 79 röster. att 1önen för förste stadsläkaren skulle blitva fix: för hr Hiertas åsigt. att samma lön måtte bestämmas endast för 1 år, röstade 6 ledamöter. I atseendå lönebeloppet bestämdes detsamma till 12000 rdr och tjenstgöringspenningarne tll 2000 rdr, såsom beredningsutskottet toreslagit. och skulle lönen beräknas utt utgå tran och med månaden näst etter den, då fullmakt å tjensten komme att utfärdas. . Utskottet hade vidare föreslagit, att fullmäkOpe måtte ulidela förste stadsläkaren, såsom godtgörelse för hans betydligt ökade göromål under det förflutna året eller trån den 1 April. dä sundhetsnämnden trädde i verksamhet, ett belopp at 4000 rdr. Härom uppstod äfven en ganska vidlyitig diskussion. Hrir Cramer, Eklund och IE. J. Berg biträdde utskottets hemsiällan. Hr Schartau trodde, att belppet kunde nedsättas något. Enligt hrr Wistrands och Wesers hemställan bestämdes slutligen detta ersättningsbelopp till UDO rår. Vidkommande lönen åt andre stadsläkaren har beredningsutskottet föreslagit. att densamma måtte utgå med 2000 rdr såsom lön och 5t0 rdr så Wistrand ansägo. på anförda s det sålunda föreslagna beloppet vara alltför ringa och yrkade, den förre, att lönen måtte bestämmas till 3000 och tjenstgöringspenningarne till 500 rår: den sednare, att lönen måtte utgå med 3000 rdr och tjenstgöringspenningarne med 1000 rdr. Hr Wallenbsra deremot ville att lönen skulle bestämmas till det af utskottet föreslagna belopp. men tjenstgöringspenningarne höjas till 1000 rdr. Sistnämnda mening blef ock den gällande, i det att. uppå framställd proposition, andre stadsläkarens lön bestämdes till 2000 rdr, och. efter anställd votering, tjenstgöringspenningarne till 1000 rdr. Beslutet härom fattades med 43 röster mot om önskade tjenstgöringspenningarnes fastställande till 500 rår. Med anledning häraf uppträdde hr Schartau och yttrade, au, enär ifrågavarande anslag vore att betrakta såsom ett nytt, och 23 i den för hufvudstaden gällande kommunalförordning be j som tjenstgöringspenningar. Hrr Malmsten och I I stämde, att i frågor, som angå beviljandet af anslag för nya ändamål och behof, extordras bifall af tv. tredjedelar. bland dem, som i beslutet deltaga, så kunde det högre anslag-beloppet icke anses vara genom den nu skedda voteringen andre stadsläkaren beviljadt. Hrr Carlson och Malmsten tästade uppmärksamheten derpå. att anslaget invalunda atsåge något nytt ändamal eller behof. utan endast utgjorde en tillökning i förut åtnjuten lön. Fullmäkvge vidbletvo sitt beslut i änmet. Frågan om bestämmandet af fattigläkarnes löner, som af sundhetsnämnden föreslagits till 1400 rdr för hvardera och at beredningsutskottet till 1600 rdr, uppsköts för att förekomma i sammanbang med det slutliga bestämmandet af budgeten for hufvudstadens tattigvård. Utskottet hade hemställt, att protokollsföranden hos provisoriska sjukknusets direstion ätvensom sundhetsnämndens sekreterare. redogörare och förrådsförvaltare måtte. i anseende ull dkade göromål. sedan nämnden den 1 April 1854 trädde i verksamhet, tå sig tillagd ersättning till belopp, motsvarande tre fjerdedelar af den för hvarderas innehafvande tjenst nu föreslagna löneförhöjning. Denna hemställan bifölls utan diskussion. Likaledes bifölls utskottets hemställan, att ett i sundhetsnämndens förslag till utgittsstat upptaget belopp. 14.213 rdr 12 öre. för sär. kild sjukvård å norra försorjningsinrättningen måtte. vid betraktande deraf. att den sjukvård, som vid de allmänna fattigvården tillhörande inrättningar ertordras, skall ombesörjas på sjukvårdens bekostnad, ur sundhetsnämndens utgiftsstat utgå. I förslaget till stat för provisoriska sjukhuset hade sundhetsnämnden bland annat föreslagit. att ät en predikant. som skulle hvarje sönoch helgedag förrätta gudstjenst, samt dessutom besörja öfrig för patiemerna vid sjukhuset erforderlig pastoralvård och förrätta jordfästningen. måtte beviljas ett arfvode af 600 rdr årligen. Hr Hierta fästade uppn ärksamheten på att direktionen endast begärt ert artvode. såsom hittills af 400 rdr och begärde upplysning om anledning hvarföre utskottet föreslagit törhöjning. Sedan medicinalrådet Carlsson upplyst. att anledningen var den, att man önskade erhålla gudstjenst hvarje sön dag. 1 stället för hvarannan, och sedan hrVv. Koch tillika nämnt, att man genom den töreslagna anordningen inbesparade de 75 öre per lik. som förut betalts för jordlästningar, så att någon odkad utgift egentligen ej ifrågakomme, blef posten bifallen, likasom aflöningsstaten i ötrigt. Da stadsfullmäktige afgåfvo förslag till instruktion för sundhetsnämnden. föreslogo fullmäktige att s. k. tillsyningsmän tör den allmänna sundhetsvården borde antagas. Med anledning deraf hade sundhetsnämnden nu i staten upptagit och beredning-utskottet tillstyrkt ett anslag af 5000 rdr till aflöning åt 107 dylika tillsyningsrän. Härom uppstod en långvarig diskussion. Hrr Wistrand, Weser, F. T. Berg, Akerman, Wallenberg. Billberg. Hjerta och Lilliehödok ansågo detta anslag icke böra beviljas förr än man erhöll kännedom om hvad tillsyningsmännens åliggande bletve. At diskussionen framgick tydligt nog, att tullmäktige, då de beslöto upptfagandet i instruktionen at bestämmelsen om dessa tillsyningsmän, gjort sig föga reda för hvad med dem egentligen åsyttades. Man erfor gedermera, att beslutet, som fattades emot beredningsutskottets tillstyrkan, egentligen blilvit föranledt af ett anförande at generaldirektör Huss. Hrr Carlssons, Abehns och Cramers försök att nu utreda hvad meningen var med tillsyningsmännen, gjorde saken icke mycket klarare, och deraf framgick egentligen blott det. att om tillsynimgsmännen skola blifva af den beskaffenhet, som kan påräknas för en aflöning af 500 rdr årligen. kunde de föga annat uträtta än dfvertaga en del sådana ång ganden, som det nu tillhör polisbetjeningen att ombesörja: ty. såsom presidenten Åkerman och andra riktigt anmärkte, att meddela 500-riksdalers-tillsyningsmännen rätt att intränga i hemmen för att vaka ötver sundhetstorhållandena derstädes, vore föga önskvärdt. Tänkte man sig åter deras förrättningar sådana. att till dem erfordradeg personer, hvilkas högre bildningsgrad innebu:e en borgen för insigt och urskiljning, kunde de svårligen erhållas för 500 rdr om året. Protessor Malmsten föreslog visserligen ett enkelt sätt avu komma ifrån iörlägenheten. nemligen genom att gilva fattigläkarne 500 rurilönetällälning ach caiämedalct Llaretitnoera dem tuocm