— Å Södra teatern har man under de sednaste dagarne vvrit i tillfälle att göra bekantskap med en dansör med ett ben, Donato 1I. Hans rätta namn är Striitz, ungrare till börden. Han blef soldat vid 15 års ålder och skall, såsom det berättas, i slaget vid Solferino, uti hvilket han tjenstgjorde bland Lichtensteins busarer, ha blifvit träflad af en kula, som borttog hans högra ben. För tapperhet blef han dekorerad och bär två medaljer. Efter denna olycka utbytte han svärdet och sitt förra blodiga hundtverk mot Terpsichores milda och Iredliga idrotter, och har på denna nya bana visat hvad en person med fast vilja och ihärdighet förmår. Hen inträder på scenen, stödjande sig på en krycka, som han dock genast bortkastar, och blir ifrån en krympling en d nsör med ett ben, hvilkens smidighet, vighet och uthållighet, i förening med hans verkligen vackra och själtulla ansigte, väcker intresse. Men glömmer hans olycka och lyte för det vilda, men dock behagliga och lifliga muskelspelet i hans ansigte och för den smidighet i kroppens rörelser, som han utvecklar i den så kallade Schlachtscenen, der han, med en damborste såsom vapen, föreställes nedgöra sin fiende, hvarefter han triumferande marscherar omkring scenen, alltid under publikens hfliga applåder. Om dans kan naturligtvis icke här blifva fråga, ty denna konsts gudinna kan icke gerna efter skänka något euda ben, men denne konstnär på ett utför dock saker, som mängen dansmästare på två har allt skäl att afundas honom.