det gick Carl-Johan, som det gått Niklas, för allt han har hållits med mig?, sade Abla och steg upp. Nej, nu går jag min väg, och tack för denna ron! Farväl Friberg! Och var inte för säker, Carl-Johan! Nu må jag be matmora hålla för munnen på dem att de inte säga allt styggt om mig när jag väl är utom dörren.? Och dermed slog hon igen dörren och var redan ute då Margreta sade skrattande: Med Carl-Johan kunde jag väl ta mig ut; men Gunerus kan jag inie strida emot. Du Erik! får allt ta Ablas försvar på din lott.? Tack, matmora! svarade Erik tryggt. Men hon försvarar sig allt sjelf numera.? SJUNDE KAPITLET. En tid af allmän belåtenhet och hjertlig stämning följde nu uti och emellan de begge husen. Den glada högtiden nalkades under de bästa utsigter. Herlog var väl ej fullt frisk; men ban kunde dock hafva sin gång hvar han ville; och sådant förmenades honom långt mindre af den bevakande och omsorgsfulla matmodren nu, än i fordna dagar. — Herlog behöfver en liten upp: friskelsestund !? sade hon till fadern. 7Och nu går det heller inte till så söligt der på Höfdingen, som det förr har gjort! — God: är det så med att få sno sig litet ensam utan de karlarne, som så besvärligt gå i vägen när en har sysslor för hand, tillade hon för sig gjelf. Erik hade väl en tid varit litet mera be. tänksam än vanligt; men när han så säg, att den nya tillsiällningen på Höfdingen icke förorsakade så mycken förargelse eller så mycket förhatligt prat, som han hade tänkt, så gaf äfven han till slut med sig. och blef samma godlyndta gårdvar. som alltid gått vid huset.