teMen nu hör du att Friberg inte vill ha dig, Abla! Trösta din Niklas med det, du! Tig du, Carl-Johan! sade Margreta. sDu har så svårt för det i qväll. Abla vet väl, att när hon vill komma tillbaka hit igen, så bli nog vi sams.4 Tack, matmora, många tack! Men se, än har jag inte sagt ett ord der jag är, fast jag kanske gör det. — Jaså, Friberg vill anse Höfdingen så afrådeligt? Hur går det med Niklas? frågade Gunerus. Ack, nu har jag inte hört af honom sedan nittonde trefaldighetssöndagen.? — Sist såg jag honom följa dig ur kyrkan, andra söndagen i adventet, som var i förrgår?, menade Carl-Johan. PHvad ue karlarne är lede! sade Abla, och försökte att se sårad ut, men smålog rätt belåtet. Efter vi nu kommit i tal om det, så må jag säga Friberg, att jag gjort kontant folk af Niklas. För hvarken han nn slänger på Höfdingen ständigt och jemnt eller efter mig, utan, som en hvar vill se, är han långt mer folkestädad än han har varit förut; om han än inte har några hvita uppståndskrogar för händerna, så som unnät folk.? Säg inte så, Abla! Friberg här med uppståndskregar blir sorgmodig och tror att du tycker mer om Niklas än om honom.? Nej, nu ger jag mig lefvandes!.. Jag må rent ut säga Carl Johan, hvem som tycker mer om Niklas, än om någon, och det är den lilla stadiga i Grandaln.? ?Ja, dertill ger jag undergifvet min väl signelse! Jag vore undergifven till och med. om jag mäite ta dig, Abla, i bye. Jag förlorar inte på, om jag i stället för er liten och stadig, får en stor och stadig.? ZJe, jag skulle inte mer önske, än at