randkläderna? efter jultvätten vid det stora matbordet. Hon gick som oftast bort till spisen, slog i ett nytt lod i strykjernet och pröfvade dess värme med fingren under botten. Det var väl icke så mycket att se på detta; men ändå gjorde han det med stort deltagande och kände sig sjelf helt varm deraf. Det fordrades nu inte mera än att Abla vore här, sade Margreta, då hon återvände från spisen, 4så vore det alldeles som i gamla dagar. När en talar om trollet så är det i förstuganX, sade Carl-Johan, i detsamma dörren gick upp och uppenbarade henne, som de talade om. Nej, se Friberg! Kors i all dar — är han här?4 utropade hon efter att ha helsat på husets folk. Nej, då, så vack..., så läng han har blifvit! Kära matmora! hur stå I er här i Prestsäter annars om dagen? Hon lade af echalen och visade sig vid spisbrasan, med sin nya finurliga klädsel och icke mindre finurliga ställ, så ?folkelikt, att Gunerus knappt trodde det var samma menniska, som hun förut sett. Med den lätthet, frimodighet och talförhet, som hon alltid haft, förenade hon nu en återbållsamhet, som riktigt var anständig att se på. Nå, Abla! är det så, att du skall till Hörtdingen till våren?X frågade Carl-Johan. Prat; det är så tids nog att tänka på då! Ja, men Friberg är allt der, han! eMen det hade väl varit dei sista jag gjort, om jag vore i Ablas ställe, sade Gunerus. Det är inget tillhåll för ett qvinfolk; åtminstone inte för ett, Bom ej vill synas eämre, än det är.4 När en behölver att tjena, så får en vars nöjd med dem, som vill ha en!4 svarade tAbla litet nedstämd.