öjet är vid sådana — tällen så nära tilliands, när bara den :, besvärliga föryntheten är öfvervunn Högtiden blef dock ej i ty när det Blef full dager då var högtia en ändad: ch en hvar gick nu till att, utbytande öndagsdrägten emot hvardagslaget igen. För Margreta räckte dock det lätta höguidslynnet längre. Hon hade så fullt upp att göra med ännu återstående brygd, bak, mangling och utoch inrengörning at alla slag, och sådant gjorde sinnet friskt och lit ligt, ty det är så, att arbete befordrar förnöjsamhet. Sällan hade Margreta, sade brodern, varit så lik sig sådan hon var under sin ungmötid, som hon nu var under den tid, som närmast kom. Och aldrig hade arbetet i hennes hem dansat fram vid en klarare sång, ty hon hade en vacker sång, när den ej var förstämd af trötthet eller äterhållna tårar. I skymniogen af Luciedagen kommo CarlJohan och Gunerus ned till de unga i Prestsäter för att tala om, att de kommo från handelsmans, der det blifvit så sagdt, att Friberg nu genast skulle göra sitt inträde i handeln med morgondagen. Alla i stugan försäkrade, att om det var dem möjligt att afvara en toliskilling, så skulle de genast dit upp och göra af med den hos den nyc handelsman. uPiskatue, Erik! Du får ha en finkamm till Abla nu också, sade Carl-Johan. Inte för att en ej må ge henne den rättvisan, att hon tycks ha begagnat den hon fick för två är sedan, men desto mera göres det henne behof af en ny.s Gunerus sade ingenting. Han var ej i sinne, att ge sig i skämt i qväll. Han sat! och såg med välbehag bortåt Margreta, som röd och varm stod och höll på att stryka