örjan hade öfverenskommit att gemensam ch med fasthet föreslå denna lösning, hvilen lord Russull nu tyckes törorda och hvilen vår regering alltför matt päpekade sist). r, skulle hr von Bismarck nog ha vaktat ig att följa den farliga politik, som något ent uppskrämt England.? ENGLAND. I ett tal, som handelsministern Milner sibson den 25 dennes höll till sina valmän Ashton under Lyne, yttrade han blaud nnat, att han trodde hvarje valman skulle nose, att man hade skäl aut glädja sig ät, ut England icke blet indraget i det slesvig volsteinska kriget, och påstod, att om Dannark någonsin väntat muterielt bistånd mot ina väldiga motståndare af England, vore skälet dertill icke att söka i nägra af regeringen gifua löften, utan i det sätt, hvarpå rägan diskuterades inom pressen och på otfentliga ställen. I afseende å den slesvignolsteinska debatten i parlamentet vore at märka, att regeringsmajoriteten : underhuset genom de irländska katolikernas röst ning smälte ihop från 65 till 18 röster. Men en sådan koalition mellan de ultramontana katolikerna och de konservativa protestanterna kunde och fick aldrig regera Bugland och kunde aldrig gagna den medborgerliga och religiösa trihetens sak. Kutolikerna sjeliva hade icke att vänta någon vinst af et dylikt förbund, ty det var icke det konservativa partiet de hade att tacka för sin emancipation, och ingen utsigt före fanns heller att de i tromtiden skulle hu de konservativa att tacka för ätgärder, som läge dem om hjertat i afseende å rehgiös öfvervigt i Irland och beträffande andra saker. — Hvad parlamentsretormen angick, så påstod tal., att ingalunda de särskilda på hvarandra följande regeringar, som inlemnat förslag till förbäuringar i tolkrepresentationen, men sedermera låtit dem talla, ensamma voro ansvariga för de svikna förhoppningarne, enär ingen regering, sedan hon en gång nedlagt ett lagförslag på underhnsets burd; skulle vågat äter ölvergifva den en gång intagna Positionen om den stora massan af. Euglands valmän visade, att de beslutit-taga henne på orden. — Rörande . det amerikanska kriget anmärkte tal., att han icke kunde sympatisera med sydstaterna, emedan de lösryckt sig från unionen på ett våldsamt sätt utan orsak och i ändamål att göra grundsatser gällande, om hvilka han för sin del trodde, att de aldrig i längden skulle kunna blirädande i verlden. Kriget är i ejeltva verket en kamp mellan slatveriet och sriheten. och han kunde icke se något tecken till, att de konfeder: rade skulle vara i stånd att grunda sitt rike på varaktiga. grundvalar. Han ville ej inläta sig på några profetior; men så mycket kunde han säga, att engelska regeringen nu eåsom förut är besluten att iakttaga en sträng och opartisk neutralitet mellan de krigförande: Han hoppades, ati efter krigets slut skulle ert förbällande ai varaktig vänskap inträda mellan England och Förenta Staterna, samt att slatvarnes befrielse skall bli en af den fruktansvärda teide ns töljdet. ITALIEN. Från Turin telegraferas den 25 Januari: Denna af:ov hatva omkring 100 personer, hvaribland flera studenter, gevom en högtidlig opinionsyttring uttalat sina sympatier för f. d. senatspresidenten Sclopis och några andra poliuska personligheter. Allt tillgick dervid utan ringaste oordning. Till konungariket Iialiens ambassadör hos kejsaren af Mexiko har regeringen utnämnt gretve Latour, hvilken skulle den 1 Februari begifva sig till sin bestämmelseort. RYSSLAND. Den officiösa Rysk Korrespondens skrifver: Den i Wien. utkommande tidningen Botschatter besättar, att det påfliga ciwknlaret föranledt ett närmande mellan Ryssland och Frankrike. Båda regeringarne — säger Botschatter — hade skäl att beklaga sig öfver Vaticanens förfarande, och det ligger i deras intresse att uppträda gemensumt deremot.. Vi veta ej, huru Wientidnipgen ske är det de möjliga följderna af fördrapatriotism och komma det au öfverallt spåra förbindelser, som stå i strid med dess politiska och religiösa intressen. Vi kunna dock försäkra, om icke efter specielt inhemtade upplysningar, likväl efter slutledvarande ställningen, att Ryssland alldeles icke är sinnadt att göra sitt bandlingssä.t beroende af någon annan nations, lika litet i den italienska som. i den danska frågan. Väl. är . det. sannt, att Ryssland såväl som Frankrike ha orsak att vara missnöjda med det romerska hofvet; men hvar för sig ha de redan svarat på sitt sätt, utan att känna behof af en direkt öfverenskommelse, hvilket dessutom... icke skulle. ha haft något egentligt ändamäl.; Kabinettet i Tuilerierna har besvarat encyclican med ett eirkulär, hvari det: förbjuder offentliggörandet af. alla paragrafer, som strida mot rikets lagar och den gallikanska kyrkans grundsatser. Man kan också i prins Napoleons utnämbing till vicepresident i det hemliga rådet se en icke mindre kraftig protest mot. Vatikanens vrede. Om kabinettet i Petersburg till svar på det understöd påtven lemnade den polska resningen ännu icke sönderrifI vit 1847 års konkordat, kommer detta blott deraf, att detta konkordat icke förhindrar alt vidiaga de åtgärder, som det katolska presterskupets i Polen ställning erfordrar. Det tyckes vid den heliga stolens nuvarande siällning göra tilliyllest att antaga en defensiv hällning mot densamma, hvilken hvar och en kan förändra på sitt sätt; en lanfallspolitik och en öfverenskommelse för I detta ändamål skulle i alla bändelser icke -I vara tidsenliga.? Från Moskwa berättas till franska Moniltören, att den derstädes till velförrättniug , l samlade adelskåren med 276 röster mot 36 , I beslutit att i en adress till kejsaren begära s två representativa kamrar. i ri: fö! sit ia st ka Om ner kommer att berätta en så vigtig sak; kanningar, som en hvar kan draga af den nunME dd mm AK oter get den 15 September, som uppröra dess,