Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 2

stackare, skall nu vara svåra betryckt och djupt förändrad och förbättrad. Hon är mormodrens enda ögonsten, — ty oldgumman påstår sig åtminstone vara hennes mor: mor, — och vill nu att vi skola bli ett ärbart, äkta par. — Jag må inte här tala om alla hennes uppgörelser, om en bättre och anseddare ställning uppåt landet, eller i Norge, eller hvarhelst, der vi ej voro så kända, — om guld och gröna skogar, — om jeg ville taga Agatha till mig! — Jag har väl för henne ingen kärlek, men vi ha haft mycket ondt och godt tillsammans och det är ett samvete, som icke ger ro stundtals; ty hon är också så trofast, i allt sitt elände. Den vägen har dock icke sålunda det för sig, som en annan kunde hafva. Den andra står till eder — dit länvgten dritver mig med mycken styrka. — Jag kunde der möjligen äfven, om också ej så lätt, bryta mig fram. Valet är svårt nog; men lätt kunde det dock bli på ett vis; och det vore, om någon, som du skall fråga, önskade det så. — Fråga Margreta, hvilken väg jag skall taga, Carl-Johan! Och svara snart, ty jag har öga ro, innan det svaret kommer. Du sade, att hon blifvit mycket gudaktig på sednare ider:. desto visare skall hon då utstaka min väg. — Nu ej mera! och skrif snart till din kamrat Gunerus Friberg. såh, du milde Gud!4 sade Margreta, fatt kunna kasta på mig en menniskas väl på det sättet! — Nej, det må jag aldrig, udrig svara pålt Hon satt och funderade en stund, Tänk å, om en efter något år fick se honom tryka med de ändra, eller fara och mångla, som brer hans! — Nej, himmelen bevare