Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 1

ATARNES SON. Ur svenska folkllifvet af förf. till Agnes Telll. Nej, nu är det på den fjerde veckan jag skrifver på detta bef och till lördagen måste det afgå, så nu får jag blott i hastighet tillfoga ett par ord om mig sjelf. — Sedan far blef så krasslig, som han allt varit i sommer, så har han fått en sådan lust på, att vi, sönerna, skola ställa oss så, att vi kunna ha färdigt hvar sitt eget hem ifall han faller ifrån. Af Margreta hörde du att Magnus, bror min, går och friar till den mellersta der i Grandabhl. De ha nu inte litet, sedan morslotten fallit ut. och dubbelt det få de visst en gårg när gubben slarfvar af. Nu ville far att pg skulle slå mig på den yngsta, och inte br attjag vet om Magnus har stort tycke fir den mel lersta, men är det inte vidlyftgare, än jag har för den lilla korta, så Hef det visst inte bröllop så brådt som tll nästa jul, och det skall det ändå bli, siga de. Ja, Gud hjelp oss! att göra förälcrarne emot 1 sådant, är det värsta en kan göra dem, men minnes du henne, den lilla korta och stadiga, så vet du att en kunde så gerna få tycke för en kålrot, som för henne. — Likvisst må de ställa med det; så länge som de vill; för än står tiden till, och blir det inte mer i min håg än det är nu, så gör jag väl pinan kort och säger upp henne, om det än vore i sista stund. På brormins bröllop kommer da väl; och der skall dv ) Se Å. B.n:r1 68-12, 14—17, 19—22 och 24.