Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 1

Derpå skrattade alla pigorna; drängarne fnyste åt att en dels ville förtyda allting. — Kors en kunde då inte hjelpa att det lät så gruuligt roligt heller!4 En liten stund var allt tyst; matmodren gick med en dank omkring och såg till att de icke hackade upp nägra fli sor i maten under den starka farten. Derpå litet sakta fart och så gick det åter så lätt och tyst en stund, tills någon äter började slamra, de andra togo vid, och pratet var i full gång igen. Men nu öppnades dörren. Grannfadern inträdde husiaderligt och helsande dem alla. Nå, i dag vankas det nyu, sade han. 7Jag har också något nytt att tala om. — Vi bli snart flera här i kroken.4 VÅRb nej, få vi främmande sjolk till juler också kanske? frågade Moergreta. Jo, så siår det til.? Slägten från Sundabhl?5 ?Inte så alldeles. Nej, han kommer här, han Friberg, och skal! taga Myrbergs plate der på Hötdingen.s Kors i alla dar!? sade hon, och tillade efter litet iunderande: ?Det hude jag al drig velat tro. Hon steg upp från bordet, der hon sutti oth skrädt köttet och fläsket till de skä raude och beguf sig bort till vattensån vic dörren; der hon fylide en skäl med vatter och ställde sig aw hålla fingern uti. De var nu en förargelse utt jag skulle skär: mig också! Har far hait bref från ho nom? Jo, ett så långt, att det står inte jeg u att läsa med en gång. Men dukan iå teg det, du, Carl-Johan! Läs det högt. Käre tar?, sade Margreta hastigt, ?har försätter så mycket tiden för bäde mig oc de andre med det: — Jug mener det ku