Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 1

j len för Luciehögtiden, och så skulle ofvanpå i tinen alla de stycken läggas, som de fattige med denna tid kommo och aldrig förgäfves sökte, förutom eslagtbitar till goda vänner och trogna grannar. Det drog långt på tiden, innan Margreia slutligen med ett stort stenfat på armen, upprågadt af röd och hvit korfmat, begaf sig in i stugan och förkunnade de tillstädesvarande pigorna från öfre gården jemte hennes egen nya piga, att nu skulle tillskärningen börja. Nu breddes en hvit duk på bordet och der framlades skärknifvar och skärbräden och fyra qvinnor satte sig till och skuro med stor ifver öfver en timmar vid, tills qvällsljus måste tändas och husets karlar inkallades, ombundos med hvita du. kar omkring hufvudet och sutto ned, två och två med en hackho emellan sig, för att mec stort slammer börja att hacka, under det pi gorna skuro till. Detta var ett mycket mun tert gille. Man ver sldrig mera stämd at erinra sig och tala om hvad som tilldragi sig under den förflutna hösten, allt på de mest högljudda sätt, dels derföre att si mänga vuro tillstädes på en gång, dels fö att den ene måtte skrika öfver den andre för att göra sig hörd öfver det fasliga hack väsendet, som de hackande betydligt bjöd till att förvärra, Jo! nu hade en hört att det var riktig för visst att den och den hade stulit en si der och der, att den skulle gifta sig till Vat I ferdagen, att den var nödd att lemna sin tjens före tiden och att den och den hade ridit ihjä en märr på marknaden. ?Nej. vardet möjligt! — ?Hvad var det som ban sa?? — Hon had sägt det och det. — Nej. kors! hon had hört så galet från den välsignade Hammern I hon hade alldeles tyckt att han 82 detoc (det — och det var något mycket roligt. —