Aftonbladet – 31 januari 1865, sida 4

det britiska sändebudet i rapporten till sin drottning på diplomatiens språk öfversatte detta svar är obekant. — Hunden bättre än sin herre. Bland taflorna på pariser-expositionen fanns för några år sedan ett porträtt af en stor hund vid namn Mustafa, hvars historia var följande. Mustafa tillhörde ursprungligen en båtsman i S:t Cloud, bekant under namnet starke Robert. Motgång och dåliga tider hade bragt Robert på obestånd och en tillökning af hundskatten ledde honom till beslut att sälja Mustafa. Men hunden, son visserligen var stor och stark, men icke af nå. gon ädel race och dessutom för ögonblicket be kajad med en hundsjukdom, kunde icke finn: någon köpare, hvarför Robert beslöt att dränk: honom. För detta ändamål tog han honom er morgon med sig i båten och rodde ut på Seinen Då emellertid Mustafa var en god simmare band han först en stor sten om hundens hals och kastade honom derefter i vattnet. Men ste. nen var icke tung nog att draga honom till bot ten, utan Mustafa arbetade af alla krafter at bålla sig uppe och uppnä båten. Robert stötte efter honom med åran för att hålla honom borta. men förlorade dervid balansen och föll sjelf : vattnet. Han kunde icke simma, båten dre ifrån honom, och han höll på att sjunka; mer Mustafa, som under tiden fått sitt hufvud u snaran och befriat sig från stenen, grep sin herre i kragen och drog honom lyckligt i land. Er person red förbi just i detsamma Mustafa ru skade vattnet af sig, och då han fått veta hvac som händt, köpte han hunden. Mustafa skicka des derpå till en djurläkare, blef frisk och let ver nu i all sköns lugn hos sin nye herre, de målaren fick se honom och förevigade hans öder genom ofvannämnda porträtt. — Numrerade konsertbesökare. Vid er konsert, som Adeline Patti gaf i Frankfurt, in träffade en för damerna obehaglig händelse För konserten voro sittplatserna nynumrerade och de nya numrorna ännu ej torra, så att de tydligt aftrycktes på de ljusa klädningarne oc schalarne, då damerna lutade sig bakåt. Mar kan tänka sig vederbörandes förtret och öfver raskning, då de måste föra med sig hem ett dy likt ofrivilligt kontramärke