Aftonbladet – 30 januari 1865, sida 3

I pande bade Ii0ör den enskilde lottegaren och för allmänheten, som begagnar de på desse i taka händer satta hypotek utgifna bank: I sedlar. : Uti Ostgötha Correspondenten förekom. mer en uppsats af rapsodiskt innehåll, men hvars hufvudsyfte är att göra landets ständer och regering ansvarige för den återgäng i de, genom öfverdrifven spekulation, allt för högt uppdrifna priserna å jordegens domen. Såsom profbit må följande åter. ifvas: Aftonbladet öfverflyttar från jorden, från industrien, från arbetskraften, till papperslappen begreppet om kapital. Skuldförbindelsen blir kapital, men säkerheten derför upphör att vara kapital.? Att man låter de stora tjufvarne gå under det man hänger de små, visar sig dagligen i vår lagstiftning: Jordbrukaren går miste om kapitalet, som för börsspekulanten, vinglaren, småkrämaren, krögaren, procentaren och dagdrifvaren blir mer eller mindre säkra räddningsplankor. Eller — kortare sagdt — kapitalet drages från landsbygden till städerna med sina skattefria stadsjordar. Kapitalet i pengar gifver åt egaren en afkomst, som, visserligen nu mera. kan för år vexla, ehuru obetydligt, men som likväl medför föga besvär att emottaga och ännu ringare kostnad att disponera. Motsvarande kapital i jord är deremot till sin natur något annorlunda. För penningkapitalets skötsel erfordras hvarken pigor eller drängar. Kapitalisten kan bädda sin säng, sopa sitt golf, koka sitt kaffe, äta på värdshus, tända sin brasa, flanera från morgon till afton och likväl sköta sina ränteuppbörder utan biträde. Kapitalet är alltid detsamma, räntorna likaså.? Vi sakna all kännedom om de ingre i den för all utveckling så oumbärliga fri heten att ordna sina ekonomiska engelägenheter, hvilka på haptiftningsväg enligt skribentens mening blifvit gjorda. Vi skulle känna oss särdeles tacksamma om ban behagade angifva på ett klart och begripligt sätt hvilka lagstiftningsåtgärder som blifvit underlåtna och hvilka äro af den beskaffenhet, att de skulle hafva kunnat förekomma öfverspekulationens naturliga följder: prisfall och i några fall egendomens öfvergående i andra händer. Medan vi afvakta upplysning härom tilllåta vi oss fästa Correspondentens uppmärksamhet på, att om man vill förvärra det onda eller förlänga tillvaron af detsamma, så skall man genom dylika uppgifter inbilla de beklagansvärda, som genom egna misstag skadat sin ekonomiska ställning, att det icke är deras, uten andras åtgärder, som vållat rubbningen. Det är nawmrligt, att den, som går ikring med protektionsli. stor, skall tunna sin räkning vid att beklaga landtbrukaren och försäkra honom, att det icke är hans fel att priset på spanmål ej alla år ställer sig lika högt, utan är un! derkastadt fluktuationer; samt ett, om han blott skrifver sitt namn på listan?, så behöfver han vidare ingenting göra än af: vakta förhöjningar i tulltaxan m. m. Men publicisten borde, af ömhet för sina läsareg bästa, utan att förhindra någon af de olika åsigtermas uttalande, aldrig försumma att upplysa om verkliga förhållandet, och detta är uti ifrågavarande fall, att ingen lagstiftning kan må en föra medgifoa individens handlingsfriheb hvad som rörer hans ekonromiska angelägenheter och skydda honom mot prisförändringar å såväl de produkter han tll verkar, som dem han behöfver inköpa. Om detta ej kan förnekas, så vore det ju väl om den, som genom misskännandet af denna oafvisliga sanning råkat i förlägenhet, ville se till huruledes hans hushållning skulle på bästa sättet under förhanden varande förhällanden kunna ordnas för att ernå ett godt resultat af sin verksamhet. Såsom ytterligare bevis på den värde skribentens reda i begrepp och tankegång samt förmåga att uppfatta, bedja vi få fäste våra läsares uppmärksamhet på hans ofvan citerade uppggift att Aftonbladet skulle ha öfverflyttat ibegreppet kapital från jorden till papperslappen?. Våra ord uti den så misshagliga artikeln voro: kapital förekommer i em oändlig mångfald såsom jord, hus, bruk, verkstad, räntebärande papper eto. Niär man så illa uppfattar eller eå ensidigt återgifver, blifver ju all sakditkossion omöjlig, men för dem, som, utan förut fattede, på de egna intressena ytterst hvilande, åsigter, lånar ett välvilligt öra till skäl och motskäl, framgår det klarare med hvar dag, att endast misströstan om möj: ligheten att i längden kunna förvilla den allmänna opinionen i landet, gör att man tillgriper utvägar att framkasta hoptals sotfismer och frågor, om hvilka man med allt skäl kan säga: en dåre kan fråga mera än tio kloka kunna besvara. Slutligen förekommer den uppgiften, att kapitalet (rap nas naturligtvis penningkapitalet) är alltid detsamma, räntorna likaså?, Om skribenten behagar på ett öfvertygande sätt bevisa denna sin sats inför Johan Holms fyrahundra kreditorer, så beredde han dem en angenäm öfverraskning och blef utar tvifvel och med rätta prisad såsom många olyekliga menniskors välgörare. : TORBEN KR RER