Aftonbladet – 30 januari 1865, sida 3

rådman Helander, brukspatron D. Heijkenskjöld löjtnant Bratt m. fl. EREONOMISKT. Om beskaffenbeten af enskilda banker: nas grundfondsbypotek. Då de, tid efter annan af K. M:t på grund af förordningen af den 20 Maj 1864 oktro. jerade enskilda banker nu snart skola träds i verksamhet, och stiftarne således för när. varande äro sysselsatte med att ordna de blitvande bankernas grundfonder, så torde det icke befinnas olämpligt, att fästa allmänna uppmärksamheten på de betydande skiljaktigheter emellan de förut gällande föreskrifter och dem, uti den ofvan åberopade kongl. förordningen, särdeles med afseende på grundandet af dylika banker. Redan vid 1523 års rikdag insågo rikets ständer riktigheten deraf, ?att bolag borde upprättas af enskilde till bestridande af en sammansatt upplåningsoch utlåningserörelse, hvilka, oberoende af rikets ständers penningverk, skulle förena de kapitalegandes och kapitalbehöfvandes intressen och småningom göra den vidsträckta kreditrörelse umbärlig, som hittills måst för allmän räkning bedrifvas; hvadan rikets ständer ansett diskontrörelsen hellre böra öfverlempas åt den enskilda omtankan än utgöra föremål för statsförvaltningens omsorg?. Det vigtiga uti den uttalade åsigten kan icke förnekas, men det har naturligtvis erfordrats en lång tid för att vinna erfarenhet, och på denna grund komma till erkännandet af att penningrörelse icke borde betraktas annorledes än såsom all annan åt företagsamheten och täflan öfverlemnad industri. Lika litet som staten borde tillverka kläde för att tillhandahållas svenska allmänheten i den förhoppning att genom dylik åtgärd en hvar skulle blifva väl klädd, lika litet bör staten åtaga sig blifva förlagsman till en hvar, som är 1 behof af penningkapital. Längesedan är den tid förfluten, då man trodde på möjligheten af, att de för allmän räkning opererande penninginstitutionerna skulle kunna motsvara allmänhetens behof af mer eller mindre tillälliga lån. Numera är man deremot allmänt ense om att det åsyftade ändamålet att förena de kapitalegandes och kapitalbehöfvandes intressen? endast står att vinna genom den frihet, som bäst ordnar all rörelse och som i sin tur på ett betryggande sätt regleras genom skyldigheten att offentligen framlägga sina redogörelser. Den sorgligt beryktade Psecretessen i bankoärenden? skulle blifva lika olycksbringande för enskilda banker, som den visade sig vara för riksbanken. För att emellertid hos allmänheten stadga det förtroende, hvarförutan all bankrörelse blir omöjlig, anse vi af synnerlig vigt att de blifvande bankernas, såväl som de förut varandes, grundfozder ordnas i noggrann öfverensstammelse med föreskrifterna i den nya banklagen. 1846 års författning föreskrilver, att enskilda bankers grundfond skulle bildas på det sätt 7att minst en fjerdedel skulle inbetalas inom ett år, men säkerhet ställas för öfriga tre fjerdedelar?. Den såiunda ställda säkerheten kunde icke sägas vara i något afseende disponibel af bankstyrelsen, och i åtskilliga fall bestod den cke ens af intecknade skuldbref, uten af så beskaffade inteckningar i fastighet, som närmast äro hänförliga till intecknade kontraker eller andra aftal. Häraf uppkommo mänga olägenheter, hvaribland den största: att, då nga närmare föreskrifter angående dessa säkerheters beskaffenhet förefunnos, grundondshypoteken utgjordes dels af inteckningar af ofvannämnde beskaffenhet, dels af rktier uti andra industriella företag, till värlet beroende af mer eller mindre gynnsamna konjunkturer. Den nya lagen innehåljer deremot mycket bestämda föreskrifter i lessa afseenden. 10 mom. 1 lyder: ?Denna srundfond skall inom ett år, räknadt från len dag banken för allmänheten öppnas, rara till fullo beloppet i rikets gällande mynt nbetald?, och 13 mom. 1: utaf grundfonden skall styrelsen, enligt af bolaget medlelade närmare föreskrifter, förvandla minst extio, högst sjuttiofem, procent till grundonds-h ypotek af sådan beskaffenhet som vär nedan sägs; Mom. 2: Dessa grundfondsrypotek skola bestå till minst en tredjedel ut lätt säljbara räntebärande obligationer ch till den öfriga delen af skuldbref inecknade i jordegendom å landet inom hälfen af sednast fastställda taxeringsvärde, er uti fastighet i stad inom hälften antinsen af brandförsäkringsvärdet eller af sist astställda taxeringsvärdet; börande likväl ultid byggnad i stad, för att inteckning deri nå kunna såsom grundfondssäkerhet antasas, vara brandförsäkrad uti någon med rederbörligen stadfästadt reglemente försedd rand försäkringsinrättning inom landet. S 12 mom. 1. Grundföndshypoteken oröfvas af bolaget jemte vår befallningshafrande eller den han i sitt ställe förordnar tt pröfningen öfrervara, samt godkännas, är de finnas vara af den beskattenhet, företående omförmäler, och i öfrigt anses onefatta full säkerhet.? Dessa bestämmelser innefatta en önskvärd rygghet i afseende på de blifvande banernas grundfondshypoteker. Derigenom att hela aktiekapitalet ovilkorigen skall kontant inbetalas och det blifvit tt åliggande för bankstyrelsen att förvandla n viss del deraf till grundfondshypotek indgå lottegarne den risk, som förut uppe ommit deraf att den ene lottegaren ej ställt ika godt hypotek som den andre för sina otter. Derigenom att grundfondshypoteket umera är en bankens tillhörighet, blir det Is mr LL AF