— Qvinlig sjukvård i krig. Uti det sednast utkomna numret at tidskriften Hygiea förekommer bland förhandlingarne inom svenska läkaresällskapat, under rubriken: ?från danska kriget, en diskussion om användandet af qvinlig sjukvård vid militär-sjukhusen i fält, uti hvilken flera af våra utmärktaste läkare deltogo, och uttalade de sig alla förordande den qvinliga sjukvården. Vi meddela följande utdrag ur diskussionen: Till följd af hvad hr Santesson relaterat angående sjukvården inom danska armen yttrade hr Malmsten sig varmt för användandet af qvinliga sjukvårdsbiträden vid de fasta fältsjukhusen i stället för manliga. De sednare äro både svårare att inöfva till en Sysselsättning, som står i så ringa öfverensstämmelse med deras uppfostran och vanliga göromål, och sakna i de flesta fall den naturliga omsorg och lätta hand, som man vida oftare träffar hos qvinnan och som utgör ett af de väsentligaste vilkoren för en verkligt god sjukvård. Svårigheten att för de fasta sjukhusen anskaffa ett tllräckligt antal sjukvakterskor tyckes för öfrigt ej vara så stor att den ej kan ölvervinnas. Hr Santesson instämde i denna åsigt och an-. förde huru man under krigets lopp till en början med en viss tvekan användt sjukvakterskor å militärhospitalen. På Augustenborg hade tvenne svenska diakonissor till en början blifvit antagna. Dessa voro förut vanda vid sjukvård, och man hade allt skäl att vara nöjd med deras anspråke? lösa och uppmärksamma biträde, liksom med deras outtöttlighet oeh visade välvilja mot patienterna. Andra svenska diakonissor tjenstgjorde på Nredriksberga hospital äfvensom 1 Nordborg på Als, och från Augustenborg ettersändes under den betydliga tilltörseln af typhus-sjuke och sårade, redan i Mars månad, ytterligare tio vagekoner? från Köpenhamn. Man började också mer och mer att uppskatta värdet af den vinliga omvårdnaden, så framt nemligen till de omtalade platserna användas personer, hvilkas uppfostran och vanor ej stå i allt för bjert motsats till de ofta motbjudande, alltid mödo-. samma och ej sällan nedslående förrättningar, som åtfölja sjukvården i fält. Ett sorgfälligt urval blir således nödvändigt innan man lyckas anträffa de lämpliga personerna. Hr Huss förordade äfven på det högsta qvinnors användande vid sjukvården å de fasta fältsjukhusen och beklagade tillika, att hos oss. liksom i Danmark, man stundom fästade så ringa vigt vid sjukvaktarne, att denna maktpåliggande befattning ofta nog anförtroddes just åt de minst intelligenta sutgekter mwa bhande utånsas, samt