Aftonbladet – 30 januari 1865, sida 2

skall ha så många tack för ditt bref, son jag visst inte fann så dåligt, och hvad de angår att få ordena stupe, så går det lät tare om du börjar skrifva fort. — Helse Margreta äfven för hennes bref; jag skal då ej skrifva efter hon inte vill det. Inte heller törs jog skrifva om det jag ville skrifva om, och det andra kan gerna stå till. Jag hör riksdagsman säger, att hon är mycket glad och det är ju väl, för det behöfver hon. Den sista qvällen glömmer jag aldrig och det kan inte vara något ondt 1, att du säger henne det. Helsa henne likaså, att jag är frisk och gl.dlynt, jag med, och har inte ännu varit fast för folk, som leta efter mig, fast jag vet, att de en gång voro ganska nära på knutarne här. Någon sade, att de hade talat mycket ondt om mig, som ingen likväl tror ä Föröfrigt har vintern här varit rolig 08 såsom det går till på en stor herregård, hos både de öfre och de nedre. På ett par ställen har det varit dans för folket; — gladt lag; men för öfrigt städadt. Der har jag lärt mig att dansa och gör nu min sak 1 den vägen så bra som någonsin en herrekarl, säger Fia. Jag skyr inte ett godt samqväm nu längre, så som jag gjorde bos er, och det skall du och fler visst märka, när jag så kommer tillbaka igen. Jag må här be dig, att du inte misstänker mitt frimodiga sinnelag, fast jag ändå skickar dig äfven det jag skref härofvan i vinter. Du skall inte tro, att jag nu skratar, bara för att dölja att jag vore sinnad att tjuta. Jag her försökt på ett och anrat, jag, i min dagar, och om jag oekså stundtals ville ge det öfver alltsammans, så appar fe ändå inte modet så lätt, utan ager allvarligt det, som skall så tagas. Helsa din far så sktningsfullt ifrån mig;