Aftonbladet – 30 januari 1865, sida 2

TATARNES SON). Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tel. Jag trodde en gång att jag aldrig skulle längta mera när jag fick en stadig tjenst och arbetade flinkt och tilltagset min dag fram — men det var inte heller detta, som jeg väntade på; jag märker det nu. — Först jag kom hit, så gjorde det mig godt och jag såg så klart framför mig allt jag skulle göra — och det var mycket det — men nu vet jag inte så rätt hvad det skall bli af, hvad som skall komma, eller hvarifrån det skall komma. — Margreta gaf mig ett styggt framtidstecken den sista qvällen, om att det evårligen går så lätt för mig. — Det gjorde mig inget godt, ty jag finner, hvad hon sade mig, att jag i mycket är mera vek än stark; och gudnås! stark är jag kanske blott i det, som de andra kalla svaghet. Detta bref är tre månader sedan jag började, fast att jag sätter dato för den dag jag slutar det och det skall bli i dag. Jag är nu långt frimodigare, än den aftonen i vintras, då jag skref näst ofvanstående. — Jag har skrifvit. de tankarne mera för mig sjelf än för dig, och nu vet jag just inte om jag skall skicka af dem till dig. Du må inte tro att jag alltid är en sådan, som der. Men jag må skrifva om något annat än mig en gång. Nu ett ord till dig sjelf. Du 4) Se ÅA, B nd 6, 812 14-17 10-22