Aftonbladet – 30 januari 1865, sida 2

vara god vän raed henne, ty du kan få nog att förargas på i verlden, hennes ord förutan. Gerna hade hon velat svara dig på den skrifvelsen, sade hon; men det får nu stå till, till dess I träffas en gång. Tack skall du ha för de roliga pasascherna du skickade mig med nämndeman. De ba så mycket roat mig, och der, som det har angålt kärlek, har jag läst upp stycketals för Margreta, som tyckte de voro obegripJigt morosamma. Det är förunderligt, hvad sorger och vedermödor de alltid ha haft, som ha hvarandra kära. Men till ett slut komma de; de få hvarandra mestadels; och uet är godt att på förhand veta, medan som en sträfvar igenom allt det, som går motigt för dem. Omsister var hon inne här, hon, den gamla gula; men far lagade att till Margreta fick hon inte komma den gången. ed mig snackade hon lite enskildt om dig och förmensde, att nu skall det inte stå så länge om, ionan du får se henne hos dig, för hon har något otaldt med dig, sade hon, hvarpå hela ditt eftersträfvande i lifvet beror. Jay hon pratade så många ting denne sången. Usel och eländig var hon som all id; men hon, Albertina, gick i kosteliga släder långt ute i verlden, och det kunde lu göra med, om — — sade hon, och derned gjorde hon ett otäckelsegrin och gick. lag ville inte i ditt ställe vera slägt med lem för aldrig det; då kunde det inte ara lätt att hedra fader och moder åtninstone. Honom, som de säga skall vara bror din ch som brukar buktala på marknaderna, onom såg jg inne i byna en skymt ai lan såg käck och morak ut, och hade er äst, grannare än han var sjelf, så stort et än ville WH. Hen är allt bre Nk äg