Aftonbladet – 30 januari 1865, sida 2

som du minnes, men jag har fattat pennar och tagit mig beting att skrifva till dig fast jag ej vet när jag kan få detta bre färdigt och afsändt. Jag kan väl tyckas ha godt om tid, som du säger, men för syns skull kan en dock icke sätta sig at läsa eller skrifva bref midt i söckenveckan. Här må vi så om så. I Nedre Prestsäter ha de helsan i sommar bra nog; men i öfre gården är det sämre. Far är krasslig som oftast och det gär genom hela huset, när han är det. Svåger min har gått öfver gärdena häruppåt i somsar flera gånger; men ännu har han ej gått något för jemnan till Höfdingen. Abla har nu länge varit i sin nya tjenst, som du hört; i början slog det sig litet svårt ut med kamraterna hennes, men nu är det då bättre. Niklas för väl lomma ef bort till Prestegården nåBon qväll i månaden, säga de, men såsom är blir det åtminstone inte, och nu står han visst på tinnarne af templet och ser att han nå ge sig utföre — ge det öfver alltsamnans, eller gifta sig. Men det blir visst let första, och det är alldeles ingen skada ör henne. Margreta rustar, sträfvar och ställer, som enligt, och när hon tar sig en liten rastetund, så får hon hit upp eller stannar hon !emma och kan så väl med att sitta om öndagsqvällarne och tala Guds ord, så att n annan — och man hennes inte minst — kam till sägandes riktigt både skäms och torleds. — Jag må undra hvad du skulle ycka om att höra på det; det blefve I väl an:ke knappt så sams om. Margreta har bedt mig, att jag skall elsa dig så mycken tack för det, som dn sref cm den sista qvällen. Du skall inte ra för missnöjd på henne för det, säger a, utev du ken 5 gerne på hennes vis!