slutligen och 3:0) kunde Riez så mycket mindre lo vara på Sandsjö station kl. 9,14. Fom ban kl. lf 9,17, ännu betann sig 3800 fot derifråv: hvilIr ket intygas af det i denna punkt fullt pålitliga 1 vittnet Johanson (banvakt), hvilken såg på sin t klocka (som enl. kap. 10 3 borde vara ställd , efter banmästarens), och är han den ende, somilr denna punkt kunnat uppgifva ett bestämdt klock1 slag, hvarföre hans vittnesmål, såsom stödt på i ett faktum, måste gälla mer. än deras, som grunda r sig på förmodanden. Hade nu Riex kl. 917lr ) I I j 1 E 1 ännu 3800 fot qvar till Sandsjö. så kan han, med öfverhufvud 1500 fots fart i minuten på resten af vägen (det högsta man efter Coliins intyg om den mot slutet af vägen saktade farten, kan antaga) ej hafva kommit fram till Sandsjö törr än kl. 9,19 eller 20, eller 2 å 3 minuter före normaltiden d. v. 8. Riex var ansvarsfri (enligt ofvan äberopade om när en lokomotivförare ådrager sig ansvar) till och med om han framkommit ett par minuter förr än han gjorde. Sådant blir resultatet, om man afser den för Riex i reglementet tillåtna tiden (32 min.). Yrkar s man här, att han blott bort afse den i tidta-t bellen upptagna (37), så svaras :denna föreskrift c hade förlorat sin absolut bindande betydelse gelt nom den order han strax innan afresan fick: att hålla sig 20 minuter efter tåget?. Då nu dettali AN skola ankomma kl. 9,2 (att det ankom l; kl. 9,4, kunde ej Riex under vägen veta), såjs hade Riex rätt att ankomma kl. 92W, han anjs lände 2 eller 3 min. tidigare, d. v. s. ej så ti-( digt, att han ådrog sig straff. G å samma sätt gestaltar sig saken äfven medl andra beräkningar. Trafikintendenten Frykholm j har inför rätta anmärkt att den ytterliga lång-l; samheten hos blandade tåg i sista stumd för att kunna stanna vid stationen är tillräicklig att j!l Yförklara en tidsskilnad af 6—8 minuter. Dessa js ord äro uttalade af en man, som vid tiinget var1 närvarande för att lemna nödiga upplyssningar, , således af en person, som ej blott af sin san li ningskärlek utan redan af sin otficiella ställning lj mäste vara förbjuden att meddela andra upplys-(c ningar än fullt tillförlithga: och vi taga derföre .s fasta på dem, för att, med stöd af dem, ur några ord i generaldirektören Troilii officiella rap-( kon draga en för Riexs ansvarsfrihet gynnsam jI oncelusion. I generaldirektörens rapport antages 1 att Riex anländt 10 minuter efter sedan ordi1 E v l E I I f å 1 I l t E f f E E r i e d ! i g narie töget stannat. Beräkna vi nu, efter inteudenten Frykholms uppgift, ordinarie tågets långsamhet i sista stund på sträckan från stationens grindar (795 fot) till 6 å 8 minuter, så an lände Riex till samma grindar 16 å 18 mmuter efter ordinarie tåget; han borde enligt sin förmans löjtnant Bergströms order, hafva anländt 20 minuter efteråt, kom således blott 4 å 2 minuter för tidigt, och var alltså (enligt ofvan citerade ) ej strafl: ig. Det sagda är tillräckligt till Riex lagliga frikännande från den 1:a beskyllningen, under för utsättning att hans pligt var att hålla sig 20 minuter efter tåget — hvartill han hade order och med åberopande af hvad lag stadgar för att en lokomotivförare skall kunna fällas till straff. Men Riex har inför rätten förklarat sig ega rätt att ingå på stationen redan 10 minuter efter förra tåget, såsom den der förde ett extratåg, som genom signal på det föregående bekantajordes, och hvilket extratåg följaktligen (enligt kap. 2. 18) egde rätt att närma sig det töregaende på 10 mivnvaters distavs. Insändaren betviflar att nämnde slutsats. (som till och med ensam skulle vara nog för Riex frikännande i 1:a punkten) är den rätta och med lagstittarens mening öfverensstämmande ; men nekar ej, att den kan utan uppsåtlig förtydning — helst af en underordnad och med lagtolkning ovan person — ur paragrafen dragas; och då så är, måste den ock — i nödfall — lända till Riex urskuldande ; ty om en underhafvande up) fattar en otydligt skrifven paragraf orätt, så är detta icke hans, utan reglementerandes fel. Såvidt insändaren afrtidningsreferater kunnat finna, har den ock af intendentsombudet blivit åberopad till Riex förmån, och ingen af de närvarande har bestridt dess tillämplighet på förevarande fall. 2. Innan insändaren går vidare, måste han med ett par ord i läsarens minne återkalla lokaltörhållandena vid Sandsjö station. Den väg Riex hade att passera, då han befann sig 6540 fot trån Sandsjö stations grindar, eller 7335 fot från stationshuset, var sålunda beskaffad: motlutning (af 1 på 200). 3 200 fot horizontalplan............. 800 utförlutning (af 1 på 1 den starkaste som får förekomma)... 2500 litet horizontalplan vid grindarn 40 från grindarne till vexeln... 205 ? från vexeln till stationshuset. 590 ? Man har nu beskyllt Riex för a hafva ak tat på de stängda grindarne och semaphor signalen utan kommit med så stark fart, att han sönderkört grindarne och ej kunnat hejda tåget utanför stationen. Härtill evaras: Vittnesmålet af eidaren Collin (den i detta fall tillförlitligaste, såsom den der ensam under hela tiden befann sig i Riex närhet) — detta vittnesmål visar, att Riex aktat på både grindar och semaphor, samt skött lokomotivet med största uppmärksamhet. Riex har redan innan tre wvagnar hunnit uppför motlutningen på horisontalplanet, bromsat lokomotivet och gifvit lång ankomstsignal, derpå gått öfver horizontalplanet. och så som Collin intygat och ingen af de medföljande vågat bestrida, — med saktad fart närmat sig utförlutningen, och straxt derefter, då röken från odinarie tåget syntes, gifvit förnyade bromsoch ankomstsignaler, med ett ord: han har i rättan tid pjort allt hvad han kunnat och bort for fartens stoppande. Att alla hans försök blefvo förgälfves och farten för hård, berodde ej på Riex, utan: dels på stationens läge vid slutet af en lutning 2500 fot lång och så skarp, att om ett lokomotiv med 19 vagnar, oeldadt och utan fart, placeras vid dess början, det skall blott till följd at tyngdlagen inrusa på stationen, om bromsarne försummas eller kommit i olag; dels på vederbörande tjenstemans vid Nässjö försumlighet att medsända laga antal bromsvagnar; dels på den ena bromskarlens försumlighet att åtlyda Riex brossignaler. i pektoren vid Nässjö, löjtnant Bergi igt var (enligt tjenstgöringsreglementet 12) att, före extratägets afgång från Nässjö, tillse att detsamma försågs med töreskritvet antal bromsvagnar, (enligt kap. 4 2 här fyra bromsvagnar4) — eller att. om antalet minskades, så mycket mer belasta dem, som medsiändes an ajorde intetdera: bromsvagnarne voro i et för 4 blott 2, och enligt Collins vittnesmål, belastade så att de ej kunde ta; att, i den starka utförlutningen till Sandsjö. få tåget att stanna, var för Riex — som försökte det — fysiskt omojligt, dels emedan ett för litet antal bromsar medsändts, dels genom bromskarlarnes försummelse att på Riex order begagna dem som funnos, ty om Sjöberg bromsat, är — tillföljd af Johansons vittnesmål — tvifvelaktigt, och Svensson har medgifvit, att han bromsade — först på baugården, då täget stod stilla (1) — Ati han i tid af Riex fått signal dertill, intygas af Collin och medgifves at Svensson, som undskyller sig med att han ej kunde urskilja hvad det var, samt att han trodde att signalerna gåfvos åt banvakten (!). ; Enhvar kan här inse. att i denna punkt felet ej berott på Riex. Men, anför löjtnant Bergström, Riex föreslog, att blott medtaga en bromsare! Härtill svaras: om en underordnad föreslår sin förman något orätt. denne, om han ingår derpå, dubbelt tadelvi ty utom fel mot reglementet begår han det orätta, att föregå unnd Vr bete fd mn ät JAN nd I ft PR DG CK NS vv 9 rt st Br AR AR RR RN SA AR Re OM , PM VM mAR Mm rm ms Må et dd AM Fm VI pr vc ov SR Kr OR fört Jr 4) Då banan haren lutning af 1 på 100, skall nemligen (enligt 2) hvar 6:te vagn hafva broms, men som tre toma vagnar motsvara två lastade (således 18 toma 12 lastade), skall, såsom intendenten Frykholm sagt, af toma vagnar hlott hvar 9:de hafva broms. Redan