ungefär halfvägs till Charleston. Hans närmaste mål förmodas vara Branchville. Om han lyckas taga denna ort, anses Hood vara nödsakad att utan svärdslag utrymma Charleston. Jernvägsolyokan vid Sandsjö. Vi ha rörande denna sak mottagit ytterligare två insända artiklar, hvilka vi här nedan återgifva. De uppfatta tilldragelsen och de i samband med densamma stående omständigheter på ett alldeles motsatt sätt, i det den ena vill lägga hufvudsakliga ansvaret på jernvägens tjenstemän, den andra åter söker ådagalägga att några befogade anmärkningar ej kunna göras mot det sätt hvarpåtrafiken å Södra stambanan skötes. Den förstnämnda artikeln lyder sålunda: Är den häktade lokomotivföraren Riex mera skyldig till olyckan vid Sandsjö än stationsmästaren derstädes hr Knochenhauer? Insändaren har, efter anställd jemförelse mellan generaldirektören Troilii och öfverste Beijers rapporter samt ransakningsprotokoilet, allvarsamt öfvervägt denna sak; och som han funnit att Riex — om han i något afseende är juridiskt skyldig, hvilket dock ej ännu kunnat bevisas — i alla fall är det mindre in åtskilliga andra och. särskildt, vida mindre än hr Knochenhauer, så anhåller han hos de ärade redaktionerna af Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda att få genom deras resp. tidningar uttala skälen för sin af många delade åsigt, på det den, om den befinnes grundad, må lända till den häktades försvar inför allmänheten, ock, om den befinnes ogrundad. så mycket förr måtte vederläggas For att förebygga allt missförstånd anser insändaren sig böra tillkännagifva, att han för sin enskilda del saknar all anledning till missnöje mot någon af jernvägens tjenstemän eller styreise; han har bldrig halt eller sökt anställning vid någon af Sverges jernvägar. Om hen dertöre i denna artikel nödgas vidröra och kritisera några af jernvägstjenstemännens inför rätta tällda anföranden, så sker det endast af den aniedning, att dessa syn!s insändaren vara oriktiga, men, om de ej vederlades, i mångens ögon kunna blifva mot Riex talande. 1. Man har förevitat Riex, att han under vägen kört fer fort, hvilket ock framgår af hrr Troilii och veijers rapporter. Med hvad skäl gör man denna beskyllning? Jo, med åberopande af en banbetjening — som — enligt de två sakkunnigaste vittnenas, eldaren Collins och maskiningeniören Johansons intyg — är ny, och troligen icke har ringaste begrepp om tåghastighet (!) samt med stöd af två tåget medföljande, i högsta grad oförståndiga och i sina vittnesmål sväfvande bromsare, af hvilka den ena, Sjöberg, ej hafva hört någon bromseller ankomstsignai (ehuru den hördes ända in i den 3 å 4000 C från tåget oflägsna stationslokalen), och at hvilka den andra, Svensson, först säger sig ha hört blott en signal, sedan erkänner sig hatva hört flera (bromsoch ankomstsignaler), men varit så okunnig i tjensten, att han trott att dessa signaler gitvits åt banvaktarne. Det enda fullt tillförlittiga vittnet, Collin, intygar deremot att Riex började sin färd med något större fart än den wanliga, att han närmat sig utförlutningen till Sandsjö station med saktad fart; och Collm nekar att tåget gått för fort annat än iutförlutningen till Sandsjö station, och att tåget der gick för fort, berodde icke på Rier, utan, såsom redan Collin till en del anmärkt, och vi sedan skola visa på lokalens beskaffenhet, otillräckligt antal bromsar, samt den ena bromsarens försumlighet. hvilket allt tillintetgjorde alla af Riex i god tid vidtagna åtgärder för tågets stoppande. Redan häraf torde det inses, att beskyllningen om att hafva kört för fort är mycket tvitvel underkastad, såsom gjord af personer utan ringaste beEn om tåg hastighet, och bestridd af en som tföljt tåget hela vägen, och som af alla varit den sakkunnigaste, tillförlitligaste och i sitt vittnesmål redigaste. Märkligt är ock, att af dem. . som beskyllt Riex att hafva kört för fort efter ordinarie tåget. har ingen varnat honom, hvarken banvaktarne eller banmästaren Ströander, ej ens första konduktören Sjöberg, hvilken, om han ansett tåget gå för fort, enligt 7 och 18 kap. 6 i tjenstgöringsreglementet, både bort och kunnat varna Riex, som då, enligt kap. 7 1 varit skyldig att lyda. Att deremot Riex kört något fortare än vanligt är utom allt tvitvel, men dertill hade han goda skäl. Man vet, att han från Nässjö afgått 25 minuter sednare än ordinarie tåget, och att han enligt generaldirektören Troilii rapport, af stationsinspektoren löjtnant Bergström bokstafligen . erhöll tillsägelse att hålla sia 207 (ej 25) minuter efter ordinarie tåget. Då nu R. enl. kap. 1 2 af tjenstgöringsreglementet var skyldig, att förmans order noga hörsamma och åtlyda, så följer häraf, att han var tillsagd, eller åtminstone hade fullt skäl att tro sig vara tillsagd att minska det 25 minuter långa afståndet till 20 minuter, eller att på 37 minuter (den vanliga tiden för godståg mellan Nässjö och Sandsjö) genom ökad hastighet åka in 5 minuter, d. v. s. han var eller hade rätt tro sig vara befalld att åka nära en sjundedel fortare än hvad vanligt var och tidtabellen föreskref. Inspektoren på Nässjö, öjtnant Bergström, nekar visserligen i eft af sina svar, att föreskriften om 20 minuters afstånd, gällde åkningen på banan, och påstår, att den blott afsåg afgångstiden från stationerna 1), men i ett annat svar medger han, att de tjugo minuterna utgöra ett minimum, så att han (Riex) väl får dka långsammare, men ej hålla sig närmare än på detta afstånd. 2) Löjtnant B. anser således här sjelf föreskriften om 20 minuters alstånd hafva afsett åkningens hastighet; att Riex då gjorde detsamma och således ansåg sig befalld att åka en sjundedel fortare än vanligt, vet man, af hvad han straxt före ransakningen, . då han ännu var vid full sinnesnärvaro, yttrat; . och man kan ej klandra denna hans uppfatt ning. 3) Var den onktig, så låg felet ej hos Riex, utan hos stationsinspektoren, som afgifvit . en så tvetydig order; att han sjelf inför rätten tolkat den olika i olika ögonblic! Vi anse oss nu hafva visat, att Riex på fullt giltiga skäl under vägen körde nugot fortare än vanligt, men att påståendet att han kört fort (d. v. 8 olagligt) måste tills vidare betviflas, såsom bestridt af den enda fullt sakkunnige personen, och framstäldt blott af sådane, som. enligt vederhäftige mäns intyg, ej hade ringaste begrepp om tåghastighet; och vi skola nu an1) Då borde ordern lydt: afgå 20 minuter sednare än ordinarie tåget från hvarje station. 2 Då torde löjtnant B:s order lydt: håll dig minst 20 minuter efter tåget. Men när en lokomotivförare, som är 25 minuter efter or-! dinarie tåg, får order att, hålla sig 20 minuter efter tåget kan han ej deraf draga annan slutsats, än att han bör minska distansen från 25 minuter till 20. 3) Men väl kan man beklaga, att aldrig denna omständighet blef af R. vid tinget framhållen; att den ej framhölls af intendentsombudet häradshöfding Gasslander, som var der fKr att haevaka Rierx rätt förnndrar ej ine